Pudlan och jag gick valp + fortsätningskurs på spk i gubbängen vi är mycket nöjda båda två.
Vad jag saknar är fler kurser där typ rallylydnad.

Jag har gått från valp till avancerad vardagslydnad, klickerkurs, aktivering, skvallerträning, rally-lydnad grund och nu rally-lydnad forts.
Jag har en för mig kanonbra instruktör som alltid har en lösning på problem eller har ett annat sätt att se saken på.
Vi går hos hundcoachen.com här på landet utanför Märsta och det har jag gjort med alla mina hundar i över 3 år.
Just nu när vi går rally-lydnad forts är vi inomhus och det är skönt.
Gick grundkurs med min förra storpudel på brukshundklubben och var inte nöjd. Vi hade ca 2 nya instruktörer varje träningstillfälle och dom gillade inte spattiga storpudlar.
Sen gick jag "sluta dra i kopplet" kurs med Åsa Ahlbom och Cecilia Westin-Hamilton. Vi höll till på Täby hunddagis en hel eftermiddag. Jag fick lära mig hur mycket som helst och var så nöjd.
I vår ska jag anmäla Otto på grundkurs i lydnad, tror att det kan vara nåt för honom. Var vet jag inte.

Mia & Algot o Casper: Vad fick du lära dig på "inte dra i kopplet" kursen?

Kanske jag kan vidarebefodra en del tips till en kompis till mig som nu har tragglat med sin träning hur länge som helst. =)

Har gått kurser i oändlighet med olika hundar som jag i regel varit nöjd med. Allt från valpkurs, unghunds-, rallylyndad, tävlingslydnad, spår, agility, utställnings osv osv. Gick på Hundsteg och det fungerade bra tyckte jag! Tills kurser började ställas in, fick problem att få igen mina pengar, kurstillfällen som ställdes in av olika anledningar osv osv.

Sen hade jag ett stort problem med min hane, eller rättare sagt jag och min syster hade ett problem med våra hanar. De gick ihop med de flesta andra hundar båda två, men dessa två HATADE varandra. Det var slagsmål så fort de kom i närheten av varandra, kände de lukten av varandra pissade de där (inne som ute), de kunde stå på varsin sida av en grind och göra utfall mot grinden. Till slut gick det så långt att de stod på varsin sida om en stängd ytterdörr och höll på att riva den, för att den andra befann sig på andra sidan.
Vi gick då TVÅ tillfällen hos Jennie Schedin på Sveriges Hundskola och två veckor senare låg dessa två hanar på _samma_ matta och sov en hel kväll! Vi kunde gå prommisar ihop i stan utan problem, jag kunde gå en prommis med båda hundarna själv, kopplena i samma hand, inte ett gnabb. Efter att ha fått så bra resultat är jag numera fruktansvärt kräsen vid val av kurs, jag funderar mycket på hur mycket pengar jag lagt på alla kurser som gett mig.. Eg ingenting, när det finns instruktörer som ger en verktygen att flytta berg!

Katrin o Wiggen: Det var så himla mycket jag fick lära mig. Men i stora drag.
Det första som Åsa och Cecilia gjorde när vi kom var att öppna bakdörren på bilen och börja plocka fram selar som dom provade ut till våra hundar. Hennes filosofi är att använda sele för att skona hals o nacke på hunden. Efter det promenerade vi iväg för att dom skulle se våra problem. Min Sigge var värst. Han var ju som dom sa: "Suck, han är ju storpudel och det är ett vanligt problem".
Men..tekniken dom använder sig av är:
Långt läderkoppel, helst 2 ½ meter, sele (antidrag är också OK), gott om tid, tålamod och uthållighet. Ge hunden långt koppel (du ska aldrig dra i kopplet), när hunden börjar dra pocka på hundens uppmärsamhet med att visa med hela armen åt det håll du vill att den ska gå och samtidigt säga "här går vi". Lyssnar inte hunden, peta lite lätt på den. Gå kringelkrokar så att du tränar in orden "här går vi" eller "häråt".
Åsa menar på att lika länge som hunden har dragit lika lång tid tar det att träna bort. Det håller jag inte med om, för oss tog det 6 månader.
Alla som går med hunden måste köra samma metod hela tiden. Vara konsekvent och aldrig se mellan fingrarna.
Jag använder mig av "häråt-ljudet (smackar som man gör till hästar). Det har jag i efterhand klickat in.
Hoppas du förstår.
Samma saker finns att läsa i hennes böcker.

Ok - denna tjej har en dv.schnauzer som hon försöker klicka in att inte dra men för mig känns det (efter det jag följer hennes blogg) att de inte riktigt får till det..

Känns ibland så frustrerande att läsa hur de jobbar och jobbar och jobbar men hela tiden halkar bak ett par steg. Ibland behöver man kanske nya infallsvinklar som kan belysa saker och ting. =)

Jag har en väninna med dvärgtax som drar så att hon får skavsår på bogen av selarna. Hon har provat olika selar och halsband. Inget funkade då hon skavde bort både päls och hud. Hon var så arg och desperat så promenaderna var ett h-e, och hon gav upp, köpte flexikoppel istället!! Precis som om det gör sakan bättre.
Jag frågade min hundinstruktör om råd vart min väninna skulle vända sig. Fick några namn men dom är dyra, så det rann ut i sanden.
Åkte hem till min väninna, vi gick ut med alla hundar och taxen satte igång med drag, skäll och yl. Vi gick iväg till en stor äng mitt i skogen där förhoppningsvis ingen skulle höra oss. Jag tog över taxen och gick bara när hon var tyst och lugn. Första gången tog det 10 min innan vi tog första steget. Efter ett tag fattade hon galoppen och efter en timme hade vi en bra promenad hem. Men eftersom min väninna inte är konsekvent blev det aldrig bra. Hennes hund är så stressad och behöver lugna ner sig och hon måste börja redan innan hon kopplar hunden inne, och det görs inte.
Ursäkten min väninna har om hunden är att det är en tax. Det är hennes 6:e tax och 8:nde hund sammanlagt och hon har haft och har kanonpli på sina övriga hundar. Hennes andra hund är en vorsteh som är en duktig jakthund. Den går nästan alltid lös.

Förstår precis hur du känner det för tjejjen med schnauzern. Det är så frustrerande att inte kunna hjälpa och hon verkar ju verkligen jobba hårt.
När min Sigge blev stressad kunde han inte låta bli att dra, då kommenderade jag honom "bakom". Tillslut gick han bakom självmant när det blev för mycket.