Katrin & Wiggen skrev:
Jag känner inte att blodet är viktigaste i viltspårning. Det händer faktiskt olyckor där viltet knappt lämnar blodspår. Det kan ha fått inre skador där blodet inte kommer i kontakt med naturen så jag har tränat lika mycket med blod som utan..
Wiggen och jag fick gå i ett skarpt eftersök därråddjuret inte lämnat några blodspår, enbart hårtuss. Sen gäller det inte bara att utbilda hunden, det är mycket värt om du själv kan avläsa vad som hänt på platsen.
Det man bör tänka på när man går ett viltspår (m blod) första gången är att hunden kan reagera kraftigt vid blod/lukt. Gör inte heller automatiska spår, alltså med raka linjer, räta vinklar ect. Tänk dig/er in hur ett vilt egentligen rör sig naturligt - inte vad som gäller vid prov. Därmed inte sagt att man ska strunta i hur hunden rör sig i spåret, men det kan ta ett tag innan man lär sig hundens arbete i spåret och att lita på att det är hunden som besitter spåregenskaperna. Vi är ledsagarna. Viktigt att läsa är om hunden verkligen följer "viltet" eller dina spår. Min hund slutar inte spåra om blodet tar slut - han fortsätter att spåra viltdoften.
Säkert olika läror.
Jag har nyligen avslutat min eftersökskurs (LASA). Instruktören är jägare, viltspårdomare och eftersöksekipage så hon har ett antal års erfarenhet av alla tre bitarna.
Enligt henne så ska en eftersökshund gå på blodet, inte viltspår. Därav att sällskapsraser ofta är de bästa eftersökshundarna eftersom de inte har så särskilt mycket jakt i sig. Jakthundar som används som eftersökshund får problem ibland för hunden växlar lika gärna över till ett viltspår.
Det höll flera av kursdeltagarna med om (tre jägare varav en f.d. jaktledare. Alla tre använder sina jakthundar som eftersökshund men har märkt dess problem ibland).
Därav att man vid ett eftersök även bör ha en riktigt jakthund (som jagar det djur som skadats). Det är inte alla gånger eftersökshunden är den mest lämpade hunden under hela eftersöket. Kan vara så att det skadade viltet hela tiden stöts upp och då blir pinan bara längre och det kan ta dagar innan djuret upphittas. Ibland kan det då vara bättre att sätta in jakthunden som driver/ställer djuret och det kan då snabbare avlivas.
Eftersökshunden kan även sluta spåra till slut eller få väldiga problem - blod saknas och finns inte längre - då kopplas jakthunden in.
Jag vill att Diesel ska gå på blod, visst han ska klara av ett bloduppehåll en viss sträcka men jag vill inte att han ska börja spåra viltspår. Jag har därmed aldrig testat hur långt han skulle spåra ett bloduppehåll. Längd han fått är de på viltspårprov och nu då på det praktiska provet - ett fejkat eftersök som vi gjorde förra helgen.
Wesslan jaktcocker kommer nog troligen aldrig få börja med viltspår, om så kommer det dröja ett bra tag. . Jag vill i första hand ha honom som apportör/stötande fågelhund och tävla i det samt en dag använda honom i praktisk jakt.
![blink [set2/aim2/aim2/y15.gif]](./images/smilies/set2/aim2/aim2/y15.gif)
Glömde en sak.... även om man inte ser något blod.... så kolla med hushållspapper.