Går den här klumpen av gråt som man har i halsen hela tiden någosin över?? Nu har det iallafall gått några veckor och toksorgen vill inte gå över. Min räddning är dock valpen jag har... hon ser till att hålla mig sysselsatt och får mig le mellan tårarna.. inget, inget får hända henne. Tack alla som ger ert deltagande!!
Jag ser det här som ett litet "altare".. Där jag kan skriva av mig lite av min sorg och saknad. Tänk att jag aldrig mer ska få krama min Nevin.. han kramades verkligen.. innan jag fick honom så visste jag inte att hundar kunde kramas. Det var ju alltid han som tröstade mig och höll med mig. Vilken tur jag ändå haft som fick dela några år med någon som gav så mycket till mig och hela familjen... Jag hoppas att jag tillslut bara kan le åt dom härliga minnen han givit oss
![[set2/aim2/aim2/y16.gif]](./images/smilies/set2/aim2/aim2/y16.gif "smile")
![[smilisar/sad13.gif]](./images/smilies/smilisar/sad13.gif "sad13")
![[smilisar/love48.gif]](./images/smilies/smilisar/love48.gif "love48")
![[smilisar/infomilies41.gif]](./images/smilies/smilisar/infomilies41.gif "info41")
Kramar till er alla!