Hej!
pudelns frisyr bedöms ju inte av domaren vid utställning, är det någon som vet varför denna gamla larviga bollsklippstradition existerar? ;) är det ägarna som ska visa upp sina färdigheter? till vilken nytta?

Tack för att flera börjar uppmärksamma detta!
Vi kanske kan bilda en lobby grupp?
Har själv en myckt lovande tävlingshund inom bruks och lydnad men det lär inte bli något champion av honom för jag kan inte tänka mig att spara päls till någon larvig utställningfrisyr.
Vill ägna min tid och kraft till att göra roliga saker med min hund. Inte tvätta och föna lerig hund vareviga dag.
Varför inte införa en "bruks" klass på utställning. Räcker väl att få en tvåa för att hunden ska kunna få sitt lydnadschampion.
Tycker även att frisyrerna extremhet borde kunna tonas ner i de vanliga utställningklasserna.
Många mycket bra hundar försvinner för att ägarna inte vill lägga all tid på sådan päls och då får vi ett mycket begränsat avelsmaterial kvar.

Mätning av längd och höjd+ bröstkorgsomfång (så vi inte får fler och fler jämntjocka hundar under pälsen) och tandkontroll, nu tittar domarna knappt på tänder. Vet intyg på patella och höfter, bra rörlighet och tilräkligt med päls för att bedömma pälskvaliteten.
Men så kommer det inte att bli, även om man stånga sin panna blodig.

Ja, visst har vi otroligt larviga hundar vi som sysslar med utställning.
Kanske så att det finns de som är intresserade av utställning och tycker det är roligt med pälsvården! Det finns faktiskt sådana oxå!!

Förresten så är ju lejonklippningen från början en praktisk funktion då pudeln apporterade i vatten. Bollar runt leder och bröstkorg skyddade hunden mot kyla.

Tänderna kollar i princip alla de domare som jag har ställt ut för och de känner noga igenom hunden.
Kan vi inte för en gångs skull enas om att pudeln är mångsidig och uppfyller alla möjliga önskemål om våra mål med vårt hundägarsakap. En del har utst.päls och en del är nedklippta allt efter ägarens önskemål.

Lite tråkig stämning i denna tråden.

Det krävs inte längre någon utställningsmerit för lydnad- eller brukschampionat.
Det finns många utställningsintresserade, och varför skulle de vilja tona ner frisyrerna? Det är som att tävla lydnad och nöja sig med att hunden sitter på platsliggningen...

Jag håller på med både lydnad och utställning och ser inga problem i att kombinera dessa. Det handlar bara om vilja. Vill man ställa ut men inte vill ha pälsvård har man nog skaffat fel ras.
Jag tränar i snitt någon timme varje dag, pälsvårdar gör jag kanske en timme per vecka...
Det är klart att frisyren vägs in i helheten av hunden. I tveksamma fall kan det mycket väl vara frisyren som avgör vem som ska placeras först...

Lite tråkigt att höra att utställningsfrisyrerna är löjliga tycker jag... Ingen tvingas ha frisyr på sin hund, då tycker inte jag att man ska låta så fördömande mot människor som lägger ner en massa tid på detta.

Pudeln är trots allt en utställnings-/sällskapshund, då är det för mig inte så konstigt att frisyrerna inte är anpassade för att vara så praktiska som möjligt.

/Bea, som har pudel i utställningspäls som även är en riktig arbetsmaskin....

Tack, Bea! Håller helt med dig!!

Tack Bea, jag orkade inte svara i denna tråden.

Låt oss som vill hålla på med utställning göra det.
Gillar ni inte pälsvård raka ner hunden vet ja

Jag var på utställning senast i helgen de kollade tänder och kände igen båda mina hundar.

Jag förstår uppriktigt inte vad du Kim menar med ditt inlägg faktiskt.

Jag jar aldrig påstått att utställnings frisyre är löjliga, dok kräver dom en massa arbete och massor med erfarenhet, en välfriserad lejonklipt pudel är otroligt tjusigt, magnefikt, MEN Det är inte lätt att att plocka i hop tillräkliga meriter
om hunden inte är super väl friserad.
För det händer väl inte så ofta att man para med en omeriterad hane så
måste det väl även ibland vara ett gissel för uppfödare som har många hundar.
Det har väl diskuterats ibland att avelsbasen borde utökas.
Och det är en lång väg att kunna klippa en perfekt lejon frisyr.
Vi ses på stora stockholm där jag står på första parkett varje år och beundra
dom fina hundarna och deras duktiga ägare.

självklart ska man få klippa sin hund hur man vill och ha utställningspäls, men som sagt bra avelshundar kommer inte fram då de inte har några utställningsmeriter. Väldigt konstigt och orättvist. Jag köpte inte min pudel för att ställa ut utan för dess andra egenskaper och för att den inte fäller! Jag tycker det är trevligt att frisera min hund också, för det måste ju göras oavsett.

Vi var på ”kom som du är utställning” i helgen, där den tufsigaste och minst pälsskötta pudeln vann över friserade pudlar, det var kul, men så snopna dom blev. När sedan den ”riktiga” utställningen drog i gång, tror jag inte domaren tittade på klippningarna heller…. Tror det kommer bli som med kuperingen, även stylingkravet kommer kanske försvinna om 10-15 år…

Jagar man en 1:a i kvalitetsbedömningen för att få sin hund "meriterad" kommer man långt med en hygglig amatörfrisering.
Ska man upp och slåss om CK:n och placeringar krävs mera tid, kunskap och engagemang.

Min Stina är sparsamt utställd. Tre nationella. En internationell - i utlandet.
Första utsällningen såg hon enligt domaren inte ut som en pudel.... Jag blev allvarlit rädd att jag blivit lurad av uppfödaren - att det var en förklädd dobermann, jag hade i snöret...
Men skam den som ger sig - de två följande fick hon strålande kritik och idel 1:or.
Helhetsintryck - Mycket god
Feminin tik
Mycket bra huvud och uttryck
Ngt fattig underkäke
Tillräcklig hals
Mkt bra överlinje
Brant skuldra
Tillräckligt vinklad bak
Tillräcklig kropp
Utmärkt benstomme
Mkt bra päls och färg
Rör sig med ngt korta steg bak, annars väl
Detta resulterade i en 1:a i kvalitet och reserv (5:a) av tikarna i öppen klass.
Utlandsutställningen gav tom reservcert!



Mera päls en den hon har på bilden har hon aldrig haft.
Jag borstade samt tottade ett par gånger i veckan under de här åren. Badade var tredje kanske.
Det kändes jättejobbigt....då!
Nu, när jag har henne nerklippt saknar jag den närheten som de här timmarna med automatik gav oss. Det var mysiga stunder. Ja...inte bad o fön - det har jag aldrig gillat - men resten!