Jag vil gärna veta lite om era erfarenheter av pudeln som agilityhund. Mellanpudeln är mest intressant, men även andra storlekar av intresse! Målet är att satsa på agility, och komma långt! Men självklart även ha en härlig träningskompis och familjemedlem!

Hur är motivationen vid träning? Vill hunden arbeta, eller frå ni jobba mycket för att få till ett samarbete?

Ni som tävlar, hur står ni er mot andra raser tidsmässigt? Kan ni slå de snabba sheltisarna?

Kontaktfälten, de har jag hört är det svåraste med pudel. Hur har ni tränat in? running? två på två av? Inget alls?

Finns det några kennlar med speciell inriktning mot arbete? PMa om ni inte vill slänga ut dem här =)

Vore jättekul med lite information om denna härliga ras!

JAg har en mellanpudel som nu är nästan sex månader. Han ska förhoppningsvis tävla i agility när han blir stor.
Han är lättmotiverad och snabb i huvudet. Kan fokusera ganska långa stunder i förhållande till sin ålder. Så jag har höga förväntningar på honom.

Jag har sett agilitypudlar placera sig bland de snabbaste, så visst går det!

Bea

Jag kör agility med min toypudel som nu är drygt 3 år gammal, och i min klubb (skellefteå) så är det väldigt många pudlar som är ute och tävlar, i alla storlekarna.

Jag och min hund Tekla, började tävla förra sommaren och blev i år uppflyttad till hoppklass 2, vi har haft det lite kämpigt, mest beroende på att jag inte har gjort allt heltperfekt... Förra sommaren hade vi STORA problem med platta tunneln och när den äntligen satt så har vi fått nya problem med gungbrädan. Hon är min första hund och därmed också min första agilityhund så jag har gjort rätt mkt misstag och är ganska grön själv, hunden i sig är det inga fel på!
Hon tycker att det är superroligt med agility och har en j*kla fart, är smidig och kan svänga snävt (bara jag får till handlingen), tycker att hon är väldigt lätt tränad i agilityn, inte lika i lydnaden, men den tycker heller itne jag är lika rolig.Enda nackdelen är storleken, det är ju absolut inte optimalt med en smallhund på 26cm. Men hon är snabb för sin storlek och jag tror absolut att vi kan hävda oss hyfsat i klass 3, satsar på championat, även om en SM-vinst kanske är lite orealistiskt. (Fast jag VILL ju vinna VM så klart ).

Eh, nog svamlat om mig. En toypudel är ju inte att rekommendera om du vill komma långt i agilityn, det går men i small vill man ju hellre ha en dvärg just för att de är större. Vi i vårt "pudelgäng" har pratat en del om just viken storlek som är bäst i agilityn oc vi är rörande överens om att man nog generellt sätt hävdar sig bäst i medium med en pudel, dvs en mellan. På de tävlingarna vi har jämför lite tider så har ofta mediumhundarna varit långsammare än både small och large, kan ju vara ett sammanträffande, men känslan är att small-sheltisarna ofta är snabbare än de i medium.

Tycker generellt sett att pudlarna (ffa de små) är riktigt duktiga på agility. I small och medium är det ju sheltisarna som dominerar men förutom dem så tycker jag att näst bästa rasen är pudel eller papillon, sedan finns det ju alltid individer av andra raser såklart med om man tittar på vanliga bra raser så... Kolla "årets listorna" på Agif's hemsida, där ser man ju vilka raser som ligger i topp!

Har lite av en favorit mellanpudelkennel där den snabbaste mellanpudel någonsin (som jag har sett) kommer ifrån. PM:ar dig om det...

Jag tycker alltså att du ska köpa en agilitypudel, men så är jag ju ganska partisk också...

Jo, de små pudlarna ligger bra mycket oftare i topplaceringar än vad storpudeln gör.

Storpudeln har generellt det lite svårare att hävda sig (i klass 3 i alla fall) , verkar vara svårare att få fram det *lilla extra* som krävs. Tja, en orsak man kan delvis skylla på är väl svår konkurrens i och med alla vallhundar (bc, belgiska vallhundar, kelpie)... i och för sig är det få andra raser som slår dessa vallhundar.

PÃ¥ VM:et var det pudlari small och medium klasserna.

Hej

Har min första pudel, en mellan och han är väldigt lättmotiverad, samarbetsvillig och tycker det är det roligaste som finns att arbeta. Blir ledsen när vi slutar och vill absolut inte åka hem, oavsett vad vi tränar

Min uppfattning är att de pudlar som går bäst i agility är dvärg och mellan. Storpudeln kan inte riktigt hävda sig bland largehundarna, många jag sett har en hoppstil som är till nackdel för farten, de hoppar mer uppåt än framåt. Vet inte om det är generellt för rasen, men de jag har sett upplever jag det så. Detta hoppsätt förekommer ju även i mindre varianterna, men där kanske det inte slår ut lika mycket som i large? Sedan är ju vallhundarna svårslagna när de springer rätt...
Sen beror det ju på vad man har för mål med agilityn, är målet SM, championat mm eller "bara" en rolig grej där resultatet kanske inte har så stor betydelse.

De små hävdar sig som sagt bättre i konkurrensen, förra året vann ju t ex en mellanpudel SM.
Min vovve kan nog också hävda sig rätt bra när han kommer igång om jag kan styra honom rätt vill säga

Kontaktfälten beror ju på vilken metod du föredrar och vad som passar just din hund, det ska ju passa er båda. Finns nog ingen metod som egentligen är bättre än den andre i grund och botten, utan allt handlar om konsekvens och tydlighet vad som gäller. Men att träna kontaktfältet på något vis är en fördel med pudel, de hoppar GÄRNA.

Hej hej
Jag har själv 3 pudlar (1 dvärg och 2 mellan)
De två som tävlar, Bruno och Harry är båda två i klass 3 och Bruno (dvärgen) har precis kvalat till SM för 3:e gången.
Jag brukar även rycka in som "stand-in" förare åt min mosters storpudel som tävlar i agilityklass 1 och hoppklass 2.
Så, jag har fått turen att tävla pudlar i alla storleksklasser och svårighetsklasser.


Vilken storlek man väljer beror på hur långt man vill komma. Med alla storlekar kan man så klart med rätt träning klättra i klasserna. Men vill man ha en chans i klass 3 ska man nog satsa på dvärg eller mellan. Själv tycker jag att konkurransen är hårdare i small, det är fler och snabbare sheltisar i small än medium. Medans det i medium är mycket mer varierade raser i toppen, vilket jag tycker är roligt! Men så klart har man stora chanser med en dvärpudel också. Av mina vovvar är det ju dvärgen som kommit längre än mellanpudeln...


När det gäller motivationen är det så klart olika från hund till hund. Men överlag är pudlar väldigt arbetsvilliga och lär sig fort att älska agility! Negativt är så klart att de lätt får sina pudelfnatt, men man kan ju trösta sig med att man inte är ensam, och istället skratta åt eländet...Tids nog brukar det ändå ge sig och de kan lägga energin åt att springa fort PÅ banan istället.


Och dessa kontaktfält... pudlar är alldeles för bra på att hoppa över kontaktfälten! Själv har jag gjort misstaget att inte träna in något kontaktfältsbeteende två gånger. Ofta är det inga problem i början, men när de får upp farten och säkerheten mer och mer så har man helt plötsligt stora problem med kontaktfälten. Och när man har kommit en bit i tävlandet finns det annat som man hellre vill lägga ner tid på!
Men min minsting Jack (1 år) har jag lagt ner massor av tid på kontaktfälten redan från början. Vi kör 2 på 2 av och jag trivs kanonbra med den metoden! Vet inte så mycket om andra metoder, men jag fastnade för 2 på 2 av just eftersom att det är så konkret.
Så att lägga ner mycket tid på kontaktfälten redan från början kan jag verkligen rekommendera! Det har man igen senare!


När det gäller kennlar så finns det så klart vissa kennlar som är "populärare" bland agilityfolk. Själv är alla mina hundar från "utställningskennlar" och det ifrågasätter folk ofta eftersom att jag satsar så mycket på agility. Men jag tycker att det viktigaste är att man har en hund med mycket go och lite jävlar anamma, och det är egenskaper som är bra om man vill lyckas på utställning också! Så själv tror jag att man kan hitta en bra agilitypudel på de flesta kennlarna!


Annars kan jag säga att pudeln är en helt underbar ras! De fungerar bra både som tävlingshund och familjehund och ger så otroligt mycket glädje (skulle kunna skriva ett långt inlägg bara om hur fantastiska de är...)

Tack så mycket för många bra svar!

Jag har inte blivit avskräckt än =) Snarare tvärt om. Sen vet jag ju att alla älskar sin ras, men de flesta verkar ärliga och faktiskt beskriva pudeln som den är.

Jag är också medveten om att alla hundar är individer, men vissa raser har ju bättre förutsättningar än andra att lyckas, och det är en sån ras jag vill ha =)

Med en storhoppad collie har jag också fått känna på besväret med kontaktfält som inte tränats in i tid, så det är en av de saker det kommer läggas mest krut på i början med nästa hund!