Hej!

Har ni haft eller har problem med att era pudlar drar i väg och spårar och sticker på vilt och katter? Vet ni om det är vanligt att pudlar gör det?
Har en storpudel som är väldigt jaktbenägen och känns inte som kan man kan få henne att sluta med det...

Tacksam för svar!

Jag tror det är relativt vanligt

Jag har ju tre stora mamma och två barn från olika kullar.
Mamma Bus jagar helst katter och tamkaniner för det lärde hon sig av min gammeltik.
Tudde gillar att springa efter det mesta som rör sig men spårar inte
Sen ar vi senaste kullen som Lisa är från och det verkar som alla mer eller mindre är jaktgalningar, de jagar det mesta som rör sig och är svåra att få att bryta.
Lisa glömmer göra vad hon ska om hon får syn på tex en hara när det är meningen man ska godnatt kissa

Då inte vi tycker det är ett jätteproblem, Lisa är en fegis så hon sticker inte i väg mer än max 20-30 meter, har vi inte tränat något på att strunta i vilt och katter.

Men det borde ju gå, du får säkert svar från någon som kan.

Min förra storpudel, Sigge, han jagade också. ALLT.
Det gick aldrig att ha honom lös, enbart långlina. Han både ringade, sökte och ställde. Spelade ingen roll vad jag gjorde, han jagade.
Nu bor vi också vid norra stambanan (tåg), så dom jagade han också. Helt livsfarlig.
En dag var jag så less på honom så vi åkte upp till Arlanda, till deras utryckningsvägar dom har däromkring. Då börjar galningen jaga alla flygplan. Och det startar o landar ett antal under den timmen vi var där.

Nu har jag en ny storpudel och han jagar inte något. Hoppar det fram rådjur, harar, fåglar m.m. så går han bara vidare. Nu är det avkopplande att gå långpromenad i skogen med alla tre. Ingen jagar.

ojoj mina pudlar skulle gärna äta en älg om husse sa ok. Det gäller att vara blixtsnabb och kalla in när man ser att det är på gång det kan handla om bråkdelar av en sekund men ofta ser man när det är på gång.

Jag vet inte hur du berikar din hund men du skulle kunna köra berikningar som taggar ner jaga/följa efter beteende?

Min hund vill gärna dra iväg efter en del djur, inte alla och inte alltid för att "döda" - en del djur är ju så himla roliga! Jag brukar belöna min hund med att få jaga upp/iväg kråkar och han springer aldrig (ska aldrig säga aldrig) men hittills så har han endast stött upp fåglarna också har han varit nöjd och belåten. Vi kör även viltspår men har även fått lägga in en stor portion lydnad så att han inte ska sticka trots att det retar i "dra som en avlöningstarmen"

Jodå.... som ung var Brunopudel nästintill ett hopplöst fall... så jäkla intresserad av rådjur.
Husse skyllde på Brunopudels engelska blod (från mamsen) och påstod att de säkert använt pudlar till jakt i England hihi....

Meen... mycket träning, jag lärde mig se *signalerna* på Bruno (hur han såg ut/reagerade i exakt det ögonblick han fick nos på /syn på vilt... samt att jag började spåra (person- och vilt) gjorde att han blev mycket bättre!
Genom att det blev *tillåtet* att spåra via arbete (sele + lina på = någon form av arbete ska utföras) så fick han ju spåra - på mina villkor, och intresset för att dra iväg minskade betydligt.

Sonen Diesel... här blev det noga träning från första början, att inte få en chans att ensam dra iväg på vilt (harkel... här lyckades pappa Bruno sticka och dra med sig sonen Diesel en gång... men den som kom först tillbaka var........ Diesel!!) Just för att han är son till Bruno och jaa vem vet... de egenskaperna kunde ju ärvas...
Diesel har dessutom sedan unghund fått träna viltspår (även vanliga personspår) och därmed fått det som ett *arbete* (lina+ sele= någon form av arbete ska utföras).

Xantia drar glatt och gärna iväg efter fåglar. Då gör hon lååååånga lovar bort från mig. Man får vara snabbare än tåget och stoppa i tid. Annat vilt har hon inte stuckit efter än. Peppar peppar...Eller jooo...bilar. Men det räknas inte som vilt va?

Å javisst har vi haft problem med jagande här! Axa har stor lust för att dra efter allt som rör sig. En gång så fick hon en katt i huvudet som hon jagat upp i ett träd och som sedan ramlade ner! Jag stod förskräckt och tittade på hundra meter bort, och undrade "vad händer nu?" Men Axa blev nog också chockad, för när jag ropade på henne så kom hon som ett skott.

Min taktik har varit som övriga som skriver, ha järnkoll på henne och bryta så snart jag ser hur hon spänner sig och nosen går i vädret. Det gäller bråkdelen av en sekund, så det är svårt att vara beredd hela tiden på långpromenaderna! Men peppar, peppar - senaste tiden så har jag sett henne välja bort viltdofter! Hon får något i nosen och tittar sedan på mig! Massor av beröm då förstås! Hoppas bara att det håller i sig!

Jag kan bara erkänna att jag totalt misslyckats med att konkurrera med jyckens jaktobjekt, som kan vara i stort sett allt som rör sig. Dessutom sticker hon hur långt som helst och vill jag leka gömme får jag se mig om efter någon annan lekkamrat - hon klarar att mörda bilar, traktorer, folksamlingar och djur utan min hjälp och hem hittar man väl alltid...
Kan någon tipsa om en hjälpande hand så...

(tur att det inte finns någon "Vallhund" här, Hanna )

Usch ja, det är inte lätt att bryta om de fått smak på jakt. Jag tycker det finns jättemånga bra tips i den här tråden redan. Jag har ett par hundar som gärna drar iväg efter en katt, kanin och kanske ett rådjur. Men jag får stopp på mina genom ett skarpt och mullrande NEJ!! De avbryter alltid och kommer tillbaka till mig. Härom månaden flög en kanin upp precis framför hundarna (tre hade jag med mig då som var lösa). Skit hann jag tänka innan jag vrålade ett argt nej. När alla tre avbröt och kom till mig blev det en hel del gotta-belöning kan jag säga.

Jag tror att du ska öva när ni inte har något i sikte som är lockande - helt störningsfritt alltså. Kan du få henne att inte gå fram och lukta på något om hon är lös? Kan du få henne att inte ta upp en godbit du tappar? Kan du få henne att inte rusa iväg när kopplet åker av? Lyssnar hon på dig i lugna situationer? Börja med små krav och öka långsamt allt eftersom hon lyder dig...