Lustigt att du är Mölndalsbo! Jag är uppvuxen i Lindome och sedan bott i Kållered i nästan 10 år innan jag flyttade lååååångt norrut för ungefär ett år sedan.

Jag menar inte att på något sätt anklaga dig för att du väljer något visst sätt att träna på utan försöker bara få dig att tänka till så att du kan hitta din egen väg! Jag ber om ursäkt om jag låter hård eller så.

/Anna

nej! du är inte det minsta hård! det är ju precis sånt här jag vill höra! mer mer! :)
I Umeå har du hamnat! jag bor i en liten håla i skogen nära Växjö sedan ett halvår tillbaka. Nyfiken, varför hamnade du i norrland?

Det är sambons fel! Han kom in på en utbildning här så det var bara att packa ihop hemmet och flytta. Varför blev det Växjöskogen för dig?

Vad skönt att du inte tycker att jag är hård. Jag känner mig sån ibland fast jag inte menar något.

/Anna

nu har vi hamnat utanför hundtemat :) jag hamnade i Växjö pga studier, och i Furuby på pojkvännen som jag nyligen blivit sambo med :)
har Indy varma täcken nu då? han är himla tjusig så kortklippt.

en sak till, när vi testade agility så var Aston väldigt duktig, problemet var att han rymde mycket, sprang i väg över hela appelplanen eller kollade hur andra hundar jobbade med sina hinder... jag berättade detta nyligen för "kravfasinstruktören" hon trodde han var stressad. Aston var knappt ett år när vi började. Jag trodde han var ouppfostrad och busig... vad har du för erfarenheter av sådant? Skulle vi ta upp träningen igen tror jag han skulle göra små rymmarförsök, men eftersom jag bygger upp vår nya superrelation just nu, så hoppas jag det blir bättre. :)

Det behöver inte alls betyda att han är stressad bara för att han inte har "tid" att jobba med dig på agilityplanen. Det finns massor med roliga saker att kolla in när man är unghund och om du bara har varit en "jobbig" matte så finns det ju ingen anledning att vara kvar och hitta på saker med dig. Många unghundar har mycket som händer i huvudet och har svårt att fokusera och det blir lätt att de hittar på bus istället. Det behöver inte vara något fel på din hund för det utan han låter bara som en normal tonåring!

Träna massor med kontaktövningar i koppel så att han inte får chansen att springa iväg till det han vill göra. Se till att ha belöningar som han tycker är häftiga (godis, leksaker, gos) och börja träna enkelt hemma innan du tar ut det på klubben. Träna sedan på klubben en bit ifrån andra hundar och se till att du själv engagerar dig i belöningarna. Det finns massor av olika sätt att erbjuda en godisbit eller leka med en leksak för att förhöja värdet på det.

Jag tror att du kommer att märka snabba resultat om du jobbar med positiv förstärkning! Läs mer om klickerfilosofin och lär dig mer om det tänket för det är ett tänk som jag försöker anamma mycket och som jag tycker ger en bättre relation än att jobba med bestraffningar. Man behöver inte använda klicker eller bli renodlad klickerfantast, men filosofin har väldigt mycket att ge!

Det kommer att bli jättebra för er!
/Anna

När jag släppte tänket med kravfas och korrigering med min labbe var nästan det bästa (förutom att vi fick en mycket bättre relation ) att jag mådde bättre av att fokusera på det som gick bra för oss- istället för att fokusera på problemen!
Jag kunde verkligen uppskatta små framgångar mycket bättre, istället för att se hur långt steget var till det färdiga beteendet, och då hade vi genast roligare ihop. Och att ha kul ihop går inte att överskatta !

Lycka till

åh vad skönt det känns efter alla dessa tips! nu skiter jag i den j*vla kravfasen, och jag mår så mycket bättre :) Vi har börjat klickerträna och det känns som om att det har klickat mellan oss igen ;) köpte en pipleksak för att hitta en supermegabra belöning, den var verkligen uppskattad (även om den går mig på nerverna;))
skvallerträning verkar vara en bra grej, det ska jag läsa på om nu...

Åh vad härligt det låter!! Heja er!!

/Anna

Vad menas med kravfas?

Jag har kravfas i min träning - vare sig jag tränar min storpudel el min kelpie.

Men - kravfas betyder INTE att jag står och stampar, och blir arg för att hunden inte gör vad jag säger.
Kravfasen innebär egentligen en test på ifall jag har tränat tillräckligt bra - så att min hund gör momentet lika bra även utan belöning.
Kravet hamnar mer på mig som förare - än på hunden.
Och för att komma upp till elitklasserna och lyckas där, så är det tvunget att komma förbi den där kravfasen.

Jag tränar liksom Anna med positiv inlärning och förstärkning - men jag inser oxå att varje hundindivid med något intellekt i sin hjärna - förr el senare kommer till ett stadie där han ifrågasätter mitt kommando. Detta inträffar ofta i nivå med lydnadsklass 3 el högreklass bruks.

För det mesta handlar ifrågasättningen om att jag har motiverat dåligt
MEN - ibland handlar det även om rent trots, el hormonstörning, el minsta-motståndets-lag.
Den lagen ligger nära många pudlar (och andra raser) som jag känner, och som tränar något. Säkert beror det på deras intellekt och deras förmåga att läsa oss innan vi ens vet om att vi tänkt en tanke.

Man kan bara motivera en hund till en viss gräns - och så länge man bara tränar och inte tävlar - så finns det ingen anledning att fundera på krav i träningen med sin hund.
Utom i ett fall - när det är AKUT!
Tex hunden är lös, och har mot all förmodan börjat springa mot en väg mot bilar.
Eller någon liknande akut situation.

De här vardags-kraven (som jag har sett Anna utöva på Indy några gånger ) är nödvändiga för att man ska kunna ha sin hund lös.
I annat fall får hunden vara ständigt kopplad - och då har kopplet en 'krav-funktion).
Akuta kommandon är NEJ - vilket betyder avbryt det du gör just nu, GENAST!
Lägger jag in rätt ton i ordet, så har jag tvärnit på båda mina hundar - oavsett vad de gör.

Om du känner att din hund nonchar dig, och du känner dig mer som en tjatig morsa - så är du troligen en tjatig morsa, som hunden slutat lyssna på.
Då har du dels inte talat om för hunden vilka regler du har och vad dina kommandon betyder.
Dels pratar du kanske väldigt mycket mer - än bara raka kommandon. Då blir det du säger, bara en lång harang utan betydelse för hunden.
Dels har du dessutom inte värdesatt efterlydnad på dina regler, så att hunden ens tänker att den vill lyda.
Dvs du har gått alldeles för fort fram, och inte grundat hela vägen.

Är du mamma så kan du jämföra med barnuppfostran.
Inte lyssnar barnen ifall man tjatar, och inte bryr de sig om regler som ingen fattar - och får de dessutom ingen morot, så är allt ointressant.

Och ja, jag tror att du är på väg på fel håll med din hund - men som tur är, så är hundar aldrig långsinta.
Tvärtom så kommer du att upptäcka att han blir överlycklig när han börjar förstå vad du vill.

lycka till!!