Hej!

Min familj har haft en mellanpudel i lite mer än 6 år nu. Jag har nyligen flyttat hemifrån men tar fortfarande hand om Sickan någon dag i veckan. Problemen med den hunden känns så många. Hans första år var väl inget större problem och han var världens gladaste. Men sedan har han allteftersom blivit tja, agressiv är väl att ta i, men iallafall extremt otrevlig mot alla som kommer på besök eller som vi kommer på besök till. Han morrar och skäller på alla människor och känns rädd. Han har aldrig försökt bita eller visat tänderna, och alla får naturligtvis sätta sig ner i hallen och hälsa på honom om de vill. Det spelar ingen roll vem det är som kommer eller hur många gånger de har varit där, han morrar och skäller ändå. Kan tilläggas att han aldrig har morrat mot någon inom familjen utan han är jämt och ständigt glad och trevlig här hemma.

Vad som fick mig att skriva just nu var också för att jag precis var ute med honom och vi träffade på en ca 10 månader gammal irlänsk setter (hane). Det har gått helt ok med dom förut, Sickan har inte gjort mer än att sätta honom på plats och ingen skada skett. Men nu när vi var ute så gräver den andra hunden i marken och nosar runt samtidigt som Sickan flyger på och det inte låter som en vanlig tillrättavisning utan ett minst sagt aggressivt utlopp. Den andra hunden skadades inte, men satte sig ner och vågade inte gå fram till Sickan nå mer då Sickan fortsatte morra även efter grävandet.

Jag är orolig över Sickan då jag inte tror att mina föräldrar orkar ta tag i problemet. Han kommer undan så lätt för att han är en relativt liten hund, men jag mår riktigt dåligt över hur man kan försvara små hundar. Mamma daltar med Sickan som om han vore ett barn och trots att jag gång på gång under åren har sagt till henne att han inte förstår att han faktiskt är en hund och inte en människa, så har jag en känsla av att hon nu mer än någonsin behandlar honom som ett barn när inte jag är med i bilden.
Han har så länge jag bott hemma alltid varit väldigt uppspelt, så fort mamma går till ett annat rum följer han med och det är inte länge han ligger still och slappnar av om mamma är hemma. Jag kanske har fel men jag kan inte hjälpa att skylla ifrån mycket av hans beteende på min mamma hur hemskt det än låter.

Jag ser självklart Sickan som min hund också någonstans och därför är jag själv villig att hjälpa till så gott det går, men jag vet inte riktigt hur!!

1. HUR ska jag få mamma att förstå att Sickan inte är hennes man eller barn utan en hund och ska uppfostras därefter?
2. Finns det något sätt jag kan få Sickan att träffa den irlänska settern utan att jag nödvändigtvis måste oroa mig för bråk?
3. Hur ska dom få honom att sluta vara rädd för människor??


Jag har till och med föreslagit att farmor och farfar ska ta över hunden då jag tror att de skulle ha mer tid och lust till att ge honom en bra uppfostran men det verkar inte heller vara något alternativ.
Ska vi söka upp någon proffisionell och isådanafall vad för slags?

Hjälp snälla, jag blir tokig här!!

Varmt välkommen hit till forumet!
Så länge din mamma har hand om hunden och med den inställningen som hon har så är det ju omöjligt att träna hunden till att bete sig annulunda.Släpp honom inte lös där han kan bråka med andra hundar, det är inte okej att skrämma valpar så koppel på ute. förslagsvis kan man stänga ute hunden från hallen när det kommer besök.
Går det att övetala mamman att gå någon kurs med hunden? med motivering att det är roligt för hunden. Eller Du kanske vill börja med typ agillity, hunden får använda hjärnan, kontakten med dej förstärks, och så kan man lägga in nya komandon allt efter som, och då även ett nej.

Vad gör hunden mer än bara promenader? Där är ofta felet bland problempudlar att de inte tränas alls. det är ju en mycket smart ras som jag anser man ska träna rätt och positivt för behålla den glada pudeln. Fostra visst behövs det men det kan man göra genom exp. Hunden skäller efter 2a skallet säger man tack tack o belönar.... låter det konstigt? Enligt mig ne du belönar att hunden varnar men oxå att att man visar det räcker jag har sett detta jag tar över. Sen tycker jag att agillity är en bra träning man får in kontakt och lydnad samt att hunden har jätte roligt. Jag kan varmt rek att läsa böcker av Anders Hallgren som jag anser en av de bästa :) Samt att gå kurser, det finns även så man kan få privatkurs på hemma plan därmed få hjälp av dagliga "problem" jag anser man ska välja en som tränar positivförsärkning. Lycka till hoppas din mamma tar itur med hunden nu, för att det är svårt att omplacera en hund med dessa "problem" .