Usch! Det där kan verkligen inte ha varit kul. Jag med min hund hade oturen att ett nyår hamna mitt i riktiga muskedunderpaket vid 19-tiden på nyårsafton och med bara 20m kvar till syrrans dörr, de höll till bakom en skogsdunge så det kom som en total överraskning för oss... Elliott ville ta till flykt och gick inte ett steg. Det skakade i marken och ven och smällde och spraka i luften, även jag själv blev rädd. Husse fick bära in Elliott och där under vardagsrumsbordet låg han utan att röra på sig. In i taxin fick han också bäras men väl hemma så bestämde jag mig för att nu måste han bara ta och gå på egen maskin så elaka matte tvingade Elliott till en kort promenad med några kissepauser.

Numera blir jag tvärförbannad om någon skjuter av nåt, springer efter dom och skäller på dom som ett smatterband själv vilket nog även gett effekt på Elliott. Okej, matte blir arg... inte rädd. Tror att ilskan hos mig gör att Elliotts rädsla lagt sig mer och mer.

Vet också att min systerdotter tränat en jrt som visade lite fyrverkerirädsla till att istället triggat hunden till att skälla på raketerna. Hundar liksom vi själva kan inte ha två känslor i kroppen samtidigt så istället för att vara rädd lärde sig hunden att bli arg. Han skällde rätt mycket det första och andra året men numera struntar han fullständigt i raketer och smällare. Ett råd jag aldrig trott jag skulle ge mao: Lär den bli arg, tuff och säker & "mata" inte hundens rädsla genom att minnas det som hänt och att tycka synd om den.

Skotträdd behöver hunden inte ha blivit utan "bara" raketrädd. Hunden din är inte förstörd för alltid men klurigt kan det vara att hitta sättet att jobba sig runt det och komma igen det. Krama Hugo!

Nej det vet jag, med lite träning så kommer det att gå bättre :) Hoppet är inte ute för han än :D
Vi smäller mycket inne nu för att han ska vänja sig, sen ute har han hjälp av Elvis :) Han va också väldigt mörkrädd men när han fick en kompis gick det jätte bra, så nu får han agera stöd åt Hubert :)
Men jag ska nog prova på det där att få honom att skälla, det lät väldigt smart.. Hellre det än att han ska vara rädd :)

Har ni några mer tips får ni gärna säga till :D Annars hör ni nog från mig efter valborg om hur det har gått :D

Det är bra det där att vänja den vid plötsliga ljud. Jag tappade böcker och kastrull på kastrull (dånar rätt bra). Nåt som jag tyckte gav resultat var att i långpannan lägga skedar, glasburkar och annat som skramlar och under skedar och glasburkar lägga underbart favoritgodis. Då var det hunden själv som var ansvarig för skramlandet. Mycket försiktig var han i början och väldigt misstroende men sen började han skramla rätt bra

Ahh, att jag inte tänkt på det innan :D Det ska vi prova ikväll, att han för skramla själv.. Bankar med kastruller gör vi mycke men det bryr han sig inte i Han ska bara fram och titta och hjälpa till

En fyrverkeri-cd kanske? Jag har en hemma och jag tycker att den hjälper en hel del. Den ska gå på en sådan volym att hunden reagerar men han får inte bli stressad. När de inte reagerar längre så höjer man lite på volymen. Undra om inte jycke-tryck säljer dem?

Ahh, den där ska jag tänka på :D De va smart..
Tack för tipsen :)

Med min förra hund, Eddie, hade vi oturen att råka gå ut när de sköt smällare som lät som bomber. Nu var han visserligen skottberörd innan, men efter det blev han jättemycket värre. Det är jobbigt att ha hundar som blir jätterädda när det smäller, och man lider väldigt mycket med dem... trots att man inte ska visa något.

/Anna

Visst lider man med dom! Nu har ju tack och lov Elliott gått åt rätt håll, mindre och mindre berörd tack vare att han slappnar av när jag masserar honom. Han somnar efter några minuter bara. Förr satt han stel som en pinne på sin plats i hallen när han hörde smällare utomhus.

Kom faktiskt på att jag har min egen teori om att det går att ta en hund genom rädslan men det svåra är att komma på med vad. Elliott fick gå en personspår efter mig inne på bostadsområdet en nyårsaftonsdag (ca kl. 13-14) och husse berätta att de tre fyrverkerier som fyrades av medan han spåra efter mig sket hunden blanka den i... att finna matte var viktigare!

Det där låter som en superidé. Om en hund har lärt sig att arbeta så tror jag absolut att det är ett jättebra sätt att vänja den vid oljud. De blir ju nästan som döva när de arbetar men nog har de ett öra öppet utåt.

Tack, Karin! Det värmde att få medhåll i denna tanke som jag inte sagt högt tidigare. Givetvis ska man ju även hjälpa en ljudkänslig hund hemmavid med skrammel och annat men just det att hitta hundens passion och våga lita på att hunden fixar det är häftigt.

Jag minns även ett annat tillfälle när Elliott skuttade lös tillsammans med sin kompis, en schäferhane i samma ålder, och vår promenad var inte alltför långt bort från skjutbanan. Att få vara lös i en flock, söka godis som vi gömt i tallarna och annat gjorde att skotten brydde han sig inte om alls men gud vad is i magen jag fick ha. Flykt är ju hans val men i löst tillstånd i gott sällskap så valde han medvetet bort det. Matte till schäferhanen fick förresten lära sig ett nytt begrepp, godisträd, vilket hon aldrig tidigare hört talas om och tyckte det var skitkul och jag måste säga att det var riktigt kul att se en schäfer bete sig som en pudel