Min stora Gossenossa Lisa har fått somna in. Vi saknar henne så.
Min Stortjeja, Peggys trygghet och förebild. Tårarna vill aldrig ta slut.
Vi fick några väldigt fina veckor på slutet då vi gjorde allt det som
Lisa uppskattade mest.
Att veta att hon var obotligt sjuk har varit fruktansvärt ansträngande.
Att försöka tolka hur hon mådde då hon bara blev tröttare och tröttare
men ändå levde upp ibland som när hon var ung, då trodde jag ett ögonblick att allt var ett misstag och att hon inte alls var sjuk.
Att fatta beslutet om hur, när och var, kändes omänskligt tungt.
Nu infinner sig lättnadens dimma att alla svåra beslut är tagna och genomförda på bästa sätt.
Det som är kvar är tomheten och tystnaden, saknaden och sorgen.
Och alla fina minnen.

Usch. Jag fick tårar i ögonen när jag läste om henne. Jag förstår att hon var väldigt älskad, och det ni har gjort tycker jag är den finaste kärleksgåva man kan ge sin hund. Att låta de slippa lida när de behöver det.

Kram. tänker på er!

/Anna

Jag får också tårar i ögonen att läsa om er älskade hund. Det är inte lätt när man måste ta farväl och det finns inga rätta ord. Men vetskapen om att trots att det är svårt så har man gjort det som är rätt för hunden, och det är som Anna sa en riktig kärleksgåva.
Många kramar
/Jennifer

Vi skickar många tröst-kramar till er.

Det är nog ett av de svåraste besluten man har att ta.

Ett Stort tack för allt stöd. Anna och Indy ett Jätte-Tack för hjälpen med bilderna.

Två bilder på Lisa
Lisa
Lisa spårar

Jag är bara glad att kunna hjälpa till! Hon var väldigt fin!

/Anna

/Anne

Det är så tyst å tomt,Du felas mig.
Den här länken är så vacker.

http://www.indigo.org/rainbow/

Åh, vad jag känner med dig. Kan bara ge dig massor av styrkekramar och tankar.

Beklagar sorgen .. Kan inte skriva något annat förutom att jag vet att smärtan är stor och omöjligt att beskriva ....

Tänker massa på Er !! Kram