Visste inte i vilken kategori jag skulle placera detta...

I det förra forumet berättade och frågade jag ju mycket om Saga och hennes överbetts-problem. Jag kan ju berätta kort för er som inte varit med på det gammla forumet. När vi fick vår Saga hade hon överbett och de nedre hörntänderna stack upp i gommen. Underkäken var även för smal. Hålen blev inflammerade och i samband med det blev Saga agressiv mot oss och kunde hugga mot oss och visa alla sina tänder i situationer där vi inte ens hade rört henne. Inte riktigt normalt att en 10 veckors valp beteer sig så. Först ville tandläkaren inte dra ut hörntänderna, 2-3 veckor senare ringde dom och sa att dom visst borde dras ut ändå. Så det gjordes. Innan det så fortsatte hennes utbrott där hon högg mot oss och då gällde det nog bara att hålla sig långt borta. Efter att tänderna drogs ut blev hon nog lite mindre agressiv mot oss, men ändå inte så som hon var innan inflammationen. I förra veckan kom de nya tänderna upp, överbettet hade blivit lite mindre men ändå inte tillräckligt + att bettet och hela övrekäken var helt sned. Människor som biter snett ihop så har ju en väldig huvudvärk så om hundar har huvudvärk så hade nog Saga det konstant. Efter några dagar var tänderna uppe i gommen igen och Saga blev sitt agressiva jag igen. Vi var till tandläkaren men nej dom kunde inget göra, bara slipa några mm av tänderna och det om en månad(!!) vid 7 månader kan man ta av en bit av tanden och fylla igen. Alltså skulle hon gå och ha ont i 2 månader. Vi pratade med uppfödaren och kom fram till att det nog är bäst för lilla Saga att få somna in så hon inte behöver ha ont längre...

att hon akulle ha haft ont från och till så länge skulle nog även ha präglat hennes beteende då hon inte har ont längre. Vilket vi ju även märkte av under den period som det inte fanns några tänder som störde hennes.

5 månader och en dag gammal blev vår älskade Saga..

Å va tråkigt att höra! Lider verkligen med er som behövt gå igenom detta. Tycker ni gjorde helt rätt som lät henne slippa ha ont mer.. Men ändå.. sånt här ska bara inte behöva hända.

Hoppas hon hann ge er massa fina minnen under sin korta levnad .. och att ni vågar satsa på en ny valp såsmåningom när sorgen lagt sig.

Tänker på er

Näe, va sorgligt.
Läste nån tråd som du skrev om att hon hade bettfel men hade missat att hon fick ont och blev aggressiv. Tycker ni gjorde rätt som lät henne somna in. *Tröstkramar*

Ååh - vad ledsen jag blir för er skull - så som du väntat på henne och så blev det så illa!
Stor Kram!
Gunn

Vad tråkigt...

..tänk att det kan gå så illa av ett bettfel......

I min valpkull var det ett par valpar som hade just det problemet. Underhuggisarna gick innanför, underkäken var liksom för smal. Som tur var så rättade det till sig av sig själv, så när de nya tänderna kom så var alla betten riktiga.....
..så det behöver inte vara en katastrof med en valp med ett sådant bettfel.

madde--> nej just nu känns det inte som om vi aldrig skulle våga skaffa en valp igen. Men kanske senare nångång... Och just nu tvivlar jag verkligen på att det skulle bli en storpudel igen för oss.

Gunn--> ja som vi har väntat, och som jag försökte vara nogrann och hitta friska och fina föräldrar. Men nästa gång så vet jag att det lönar sig att kolla valpen i munnen innan man hämtar hem den, för ja veterinärintyget tycks ju inte vara nån garanti för det. Men vi får vara glada för den tid vi fick ha henne hos oss och leva med de fina minnen vi har av henne. Vi har haft 6 pudlar i familjen tidigare och alla har varit friska så jag tänkte att risken är väldigt stor att denna valp blir en sjuk en. Vi var till veterinären nästan varje vecka under den tid vi hade henne sista gången vi var till tandläkaren ville dom inte ens ta betalt av oss då vi varit dit så mycket, och gissa om hon hatade att åka bil!

Susann--> denna uppfödare hade också tidigare fått valpar med samma fel (inte lika allvaligt som Sagas antar jag) och alla har rättat till sig. Därför hade vi även hopp om att Sagas bett skulle bli bra, eller ja åtminstone så att hon skulle kunna leva med det. Därför förde vi inte tillbaka henne genast heller. Hon såldes alltså med normalt bett.. veterinären måste ha varit blind eller blivit mutad... Denna uppfödare berättade att den hund som hon började sin uppfödning med hade just samma fel som Saga, men den hundens bett hade blivit bra och den första kullen som den hunden fick så hade alla valpar samma fel men även de betten rättade till sig. Men varför skall man avla på sådana hundar kan man ju undra? Förhoppningsvis har denna händelse även gett uppfödaren en funderare. i vårt fall slutade det inte bra och jag skulle nog inte rekommendera någon att köpa en hund med samma problem. Visst vet jag ju att ett rätt bett också kan växa och bli fel.

Tröstkramar till dig! Det är ett stort och svårt beslut du tagit om än helt rätt. Gott med människor som dig som inte låter sina pälsvänner lida. Tror lilla Saga tackar sin matte för hjälpen!

Stackers lilla Saga - mina tankar går till er.

Jag är så ledsen för din skull och för lilla Sagas skull.

Jag missade din tråd i gamla forumet så det här kom lite som en chock. Jag förstår att ni tvekar inför att skaffa valp igen och jag tror att ni behöver tid att bearbeta sorgen. En dag kommer minnet efter Saga att kännas ljusare och då kanske ni blir redo igen.

Anne (& Eliott) uttryckte sig så bra - ni fattade ett svårt beslut och jag tror också att lilla Saga är tacksam för att ni tog så väl hand om henne och lät henne slippa smärtan.