Fick somna in i torsdags så numera är Undi ensam.

Han kom till oss för han skulle avlivas när han var 5,5 år, han fick diagnosen atros när han var 6,5 år, han fick en egen pudel (Undi) när han var 8,5 år, han fick fel på hjärtat när han var 9,5 år och vetrinären sa att han i bästa fall skulle klara sig till skolavslutningen, han klarade 4 sådana. Och för 1 år sedan kom schäferns dåliga bakben fram och det var detta som gjorde att vi tog beslutet. Han sa aldrig att det gjorde ont i benen men vetrinären sa att som han gick måste han ha ont.

I november skulle han ha fyllt 13 år, gammal ålder på en blandras som levt ett tufft liv, de tre tidigare ägarna var nog snälla, men hade inte råd med en sådan stor hund, han åt mat för 65 kr i månaden sa de, och när vi började att blanda den med annan mat så petade han undan den gamla och åt upp maten som kostade 200 kr per säck.

Lolitha

Vad tråkigt att läsa. Nu springer han på de evigt gröna ängarna och kommer aldrig mer ha ont!

/Anna

Det känns som ett hugg i hjärtat när man läser det, så sorgligt så.
Många Tröstekramar till alla berörda.

Nu en vecka senare känns det bra, men jag har gått på helspänd i över tre år, för hjärtat kunde få en knäpp när som helst. Visst är det sorgligt, men nu slipper han ha ont och jag har slapnat av.

Och jag har fått en pudel som undrar varför måste man gå ut före 10 på morgonen, för Ludde finns inte som hade bråttom ut på morgonen.

Åh så tråkit att han inte finns mer.Vilken tur att han fick bo hos er.

Kram