I julas HD-röntagde vi vår tik och bad dem även kolla knäna. Jag var inte med vid besöket, men blev förvånad då husse kom hem utan att kunna tala om knästatus. Så jag ringde veterinären och frågade om hon mindes min hund och om hon kunde göra undersökningen officiell i efterhand. Det ville hon helst inte med hänsyn till att tiken var så ung och nästan fri (ruckbar på höger) och att det skulle kunna bli helt bra.

Nu, tre månader senare, ligger en nyopererad hund bredvid mig i soffan. För när hon slutade lyssna på mig i skogen blev det koppel på och detta ledde till att hennes mycket kraftiga muskulatur mer eller mindre smälte bort framför mina ögon. Hade jag fortsatt den kraftiga motionen hade hon mycket väl kunnat bli officiellt fri på sina knän, vilket kanske spelar mindre roll på en sällskapshund, men detsamma torde gälla en välmusklad avelshund!

Nu skulle man ju kunna dra slutsatsen att det är en träningsfrågar snarare än gentik som avgör huruvida en hund får PL. Å andra sidan kan man ju fråga sig hur dessa välmusklade unghundar kommer att må när de blivit veteraner?

Oavsett har luxationen (eller snarare operationerna) gjort att vi fått ställa in all träning, alla kurser, utställningar (kortklippt) och sommarens fjällvandring m.m.
http://nunnunn.bloggsida.se/

Vad tråkigt för er! Kanske ändå skönt att det nu är fixat?

Jag hittade lite intressant text i ämnet:

"Många hundar med patellaluxation är symtomfria men felet kan konstateras genom palpatorisk undersökning av knäleden... ...Goda genetiska studier saknas, men det faktum att frekvensen varierar kraftigt mellan olika raser och mellan olika familjer är indikationer på att sjukdomen är ärftlig. Enkelt autosomal recessiv arvsgång har föreslagits men en vanligen accepterad uppfattning är att arvsgången är polygen. En hund med patellaluxation bör inte användas i avel och avelsdjur bör väljas från så bra kullar (hundar med friska knän) som möjligt."

Min tolkning blir att även om man har en välmusklad avelshund så upptäcker en veterinär felet. Hur tolkar ni texten?

Fast min hund, som ett tag var så dålig att båda bakbenen låstes så att hon måste springa igång dem, kunde ju bara tolkas som mycket lindrigt drabbad på ena sidan när hon var mycket välmusklad (palperad av knäspecialist), för att efter muskelförlusten vara uppenbart besvärad.

Om en hund som från början har lindrig PL musklar på sig är jag tveksam till att palpation avslöjar den? Röntgen behöver inte heller ge något, om inte felet sitter i själva skelettet. Min jycke hade helt justa knän enligt röntgen, men inte vid palpering

Vi vet inte alls om hennes operation håller i slutänden och det är dessutom bara hennes första knä. Varje operation kostar nästan 16000 kr. Så trots försäkring är det en kostsam och osäker chansning

Oj, det låter inte bra. Jag hoppas det löser sig på bästa möjliga sätt för er trots allt.

Jag kan för lite om Patella... har ingen egen erfarenhet alls.

Kanske var jag otydlig - operation kostar 16000 gånger 2. Vad man får betala beror ju på vilken fösäkring man har och hur lång tid det går mellan operation 1 och 2. Ev. rehab, medicin, återbesök tillkommer.

Medial patellaluxation har mycket bra prognos, medan lateral har lite sämre. Ju yngre hund desto bättre prognos. Så man väntar helst bara till skellettet slutat växa.

Vid vilken ålder kan en veterinär fastställa PL? Jag är lite fundersam angående min mellanpudelvalp och han är 4 månader. Är det för tidigt för att få en korrekt diagnos?

PL kan konstateras när som helst egentligen, men är den inte alltför grav kan den växa bort (beroende på exakt vad som är fel). Vår fick diagnos när hon var 4 månader, men blev så mycket bättre tills hon skulle opereras ett par månader senare, att de trodde att det skulle växa bort. Nu har hon ju opererat ett ben hittills, men hon hade rejält "lösa" knän. Vad har din valp för symptom? Egentligen kan du lika gärna avvakta, för krävs det operation måste man ändå vänta till hunden nästan växt färdigt vid ca 6 månaders ålder. Bra muskulatur kompenserar för dåliga knän, men problemen kommer tilbaka om hunder förlorar muskler vid skada/sjukdom/hög ålder. Och en äldre hund har sämre prognos vid ev. operation.

Jag ser att han tar "dubbelsteg" då och då, och ibland när han suttit i knät och vi bara gosar tror jag att jag har känt knäskålen gå ur position. Han verkar inte heller lita på mig när jag ger honom lite mjuk massage på bakbenen, utan kan morra och "dra ihop" benet- men det kan ju samtidigt vara att han bara tycker att matte är besvärlig .

Jag skulle nog ta honom till en veterinär och få det uppkollat så att du får veta hur det ligger till och så att du i värsta fall kan få instruktioner om hur du ska gå vidare med valpen. Det är nog ingen fara ska du se!

Det är klart att du skall söka veterinär, men vänta till hunden är 5-6 månader, om du inte är gjord av pengar. Enda rådet vi fick var att leva som vanligt, eftersom det ändå inte går att styra en valps rörelser.