Hej alla!

För er som inte har snubblat över min presentation, eller hunnit komma till min signatur, måste jag berätta att jag sitter i "miniatyrbullterrierträsket". Än ska jag inte ha någon pudel på flera år, men... ett stort MEN... när jag väl skaffar min pudel vill jag ju självklart att den ska vara "perfekt"! *ler*

Eftersom minibulle är min "huvudras" känner jag att en toy, dvärg eller mellanpudel är för liten för en burdus betongsugga. Dessutom måste jag erkänna att storpudlarna är de som verkligen fångat mitt intresse. Vackra och ståtliga, majestätiska liksom!

Nu till själva saken...

Hur mycket avlas det på arbetande pudlar? Alltså inom lydnad/bruks/agility? Finns det några erkända arbetande linjer?

Visst vore det kul att både få en snygg och arbetande hund, men eftersom pälsvården inte riktigt är min grej skulle inte utställning vara något jag skulle hålla på med i någon stor utsträckning.

Jag skulle jättegärna vilja att ni som har storpudlar som ni arbetar/tränar/tävlar med berättar hur de är i mentaliteten, hur era träningspass fungerar, följsamhet och motivation etc. För att inte det ska bli en massa pekande hit och dit om vilken kennel som är bra eller mindre bra, så är det ju just lättast om varje person beskriver just sin hund.

Som sagt: Alla storpudelägare! Skriv skriv skriv!

Jag vill som sagt hitta en kennel som passar mig, en uppfödare med hundar som verkligen tilltalar och passar mig innan det är dags för mig att skaffa en krullig fyrbening som maskot till min bulliga klan!

Sen har jag lite frågor om hälsan....

Hur vanligt är det att öronen har problem (med pälsväxt inne i hörselgångarna)? Är det någon skillnad mellan storlekarna? Är storpudeln sjukare eller friskare än de små? Min farmor hade en storpudel när jag var liten... en alldeles underbar sådan... hon fick cancer i munnen. Hur vanligt är det med cancer hos pudlarna?

Vad finns det annars för vanliga problem och sjukdomar inom rasen?

Tacksam för svar!

Välkommen hit!

Jag är en av pudelmänniskorna som har en arbetande/tävlande storpudel! Vi har inte kommit så långt, men han är ändå uppflyttad till lägre spår, SVCH och har ett LP1. Vi har dessutom hållt på mycket med jaktapportering, men efter att han blev nervös och vägrade apportera på praktiskt jakt har det inte blivit så mycket mer.

Indy är en väldigt glad och stollig storpudel som älskar att arbeta. Vad vi tränar på spelar egentligen ingen roll utan han är med på allt, från lydnadsdetaljpeteri till stora sök efter människor eller dummys/fåglar. Bara han får göra något!

Indy har mycket energi och mår bäst när vi tränar mycket och/eller är ute och rör oss mycket. Han är väldigt brötig och bufflig, men är en känslig kille under skalet och det gör att man får vara lugn och tydlig med honom jämt. Han läser mina sinnesstämningar som en öppen bok och blir också påverkad av hur jag mår, vilket gör att han går ner sig på tävling eftersom jag är nervös. Det var också detta som hände på duvjakterna, Indy blev påverkad av mig och blev låg.

Som träningshund är han helt suverän. Han är fokuserad, taggad och gör alltid sitt bästa utan att bli störd av saker runt omkring. Jag kan traggla moment med honom utan att han ledsnar, vilket många andra pudelägare ser som ett problem hos sina pudlar.

Jag är väldigt nöjd med Indy och han är min perfekta storpudel!

Att hitta en bra storpudel är svårt och det finns inga direkt arbetande linjer utan man får ta en valp efter föräldrar som man tror på helt enkelt. Enklast är ju dessutom om man kan bortse från vilken färg valpen har och helt enkelt välja den valp man tror är bäst. Ska man ha en valp med en särskild färg kan man få vänta länge på att hitta något man vill ha.

En nackdel med storpudlarna är att jag upplever att många har rädslor och att det är svårt att hitta stabila hundar, så det är något som jag skulle titta extra på om jag var du. Stress är också en sak jag skulle kolla lite extra på, då många har svårt att koppla av och har väldigt lätt för att gå upp i varv. En del pudlar har inget intresse av att leka eller kampa, så det är ytterligare en sak jag skulle kolla på. Nu låter det som om pudeln bara har en massa fel, men så är det verkligen inte! Det är bara saker som jag är uppmärksam på när jag väljer valp.

Angående öronen så har pudlar pälsväxt i dem och det kommer man inte ifrån. En del pudlar har väldigt lite hår och andra har en hel djungel. Indy har i princip inget hår alls medan min dvärgpudel har så mycket att om jag skulle låta det växa igen skulle man inte se att han hade en hörselgång.

Kolla gärna in på vår hemsida för att läsa mer om Indy och hans "lillebror" Tulo (som tyvärr är sjuk och rehabiliterar för tillfället).

/Anna http://www.silverpudel.com

Hej!

du har så många frågor så jag delar upp det lite.

1. nä det finns inga uppfödare som kör renodlat mot arbete/tävling. 90% väljer avelsdjur bland de som lyckas på utställningar, dock är det många som insett vikten av att 'ha allt' i samma hund, dvs både brain and beauty. SPK rekommenderar och jobbar för att fler pudlar mentalbeskrivs, och idag är det inget svårt att hitta uppfödare som beskriver sina djur innan de går i avel. Det är inte alla som uppfattat att MH i sig själv inte är en merit, utan det är enbart en merit ifall protokollet är rastypiskt.
Så - vill man ha en pigg och framåt pudel, så kan man kolla vilka som gör mer än 'bara' föder upp, och evt ställer ut. Fråga efter MH-protokoll, och kolla speciellt efter tillgänglighet, förmågan att avreagera och skottfasthet.
Det är allt oftare som bruks/lydn/ag meriterade pudlar paras med varandra, och det är lättare idag att hitta intressanta kullar - än det var för 10 år sedan.
Bl a så är en sådan sp-kull på gång till våren - säkert fler. PMa mig ifall du är vill veta mer.

2. min storpudel Puh - är idag 9½ år, och han är en kanonpudel! Ranghög, stencool i alla lägen, lugn myspys-björn tills han får en uppgift, då förvandlas han till en maskin m oanad motor. Med cp i spår, godk i hkl sök, 1pris lydn3, jaktapporteringstränad (off tävl finns ej för pudel) - så känner jag mig stolt över att fått ha honom som min tävlingskompis! Idag är han pensionär från det tunga brukset - och har nu en karriär på gång i agility. Dvs så länge han orkar och kan, så ska han få gå.
När han var ung, så var han svårbelönad - tills jag kom på att allra bästa belöningen - var JAG! Sedan lossnade en hel del.
Vi har absolut inte haft någon enkel väg - jag har gjort många grodor och han har drivit med mig emellanåt. Generellt så tror jag inte att det finns några större skillnader mellan raser - hur man tränar de olika grenarna. Utan skillnaderna finns mellan individer. Tex så har jag en kelpie hemma oxå, och Puh är en betydligt starkare hund mentalt, men han kräver ändå mer engagemang från mig för att nå resultat. Gorm har mer energi och mer spring, men han är oxå mer känslig för mitt kroppsspråk. Dessutom så måste jag ha längre framförhållning i träningen m Gorm än m Puh.
Jag tror inte på att traggla lydnad m någon hund, oavsett ras. Möjligtvis bc, men även en sådan går ju att 'knäcka' motivationen på.
Pudel är smart, och man måste ha det klart för sig när man tränar med en pudel. Annars upptäcker man snart att man gör saker som man eg inte avsett att göra - dvs pudeln har börjat dressera dig istället. Inte för att pudeln någonsin är kaxig mot sin ägare, men den kan genom listighet få dig att tro att du bestämmer...
Som med alla raser, så gäller det att hitta absolut bästa belöningen för din hund, och sedan vara stenhårt konsekvent. Gärna operant inlärning, då lyser pudeln ofta upp.

3. Jag uppfattar pudeln som en av de friskare raserna, men såklart finns det sjukdomar att hålla ett öga på. Bland storpudlarna finns det hälsoprogram för HD - men sedan finns även Addison, SA, epilepsi och några till, i mindre skala och därmed utom något hälsoprogram. De här sjukdomarna kollar du lättast genom att ringa avelsrådet, när du tittat ut de parningar som du är nyfiken på. Hon rekommenderar inte, men däremot så får du svar på ifall det finns, och hur stor risk för sjukdom det är i just den kombinationen.
Hos de mindre pudlarna finns det hälsoprogram för PRA. Hos mellan har man upptäckt lite HD, så SPK rek röntgen av dessa. Annars har man noterat sjukdomar som patella, tandförluster i mindre omfattning.

Temperamentet skiljer sig något mellan storpudeln och de mindre.
Storpudeln kan vara nog så högtempererad, men ofta har de lite mer värdighet.
Mellan, dvärg och toy paras sinsemellan, och här tycker jag mig se en högre andel 'högspeedade' individer, men oxå en högre andel småsjåpiga. Troligen ett resultat av att de mindre antingen går 'svensson-tanter' i lägenhet - eller så går de till agility-frälsta. Typ.

Samtidigt tycker jag att rädslorna är ungefär lika i alla storlekar, och likaså leklusten.

Bifogar ett par foton på Puh.

Jag har haft tre storpudlar, hanar. Numer bara två. Alla tre MH-beskrivna.

Morris 12½ år gammal.
Typexempel på hispig, svårarbetad, skottberörd, fyrverkerirädd pudel.
Så en riktig utmaning att träna med men det gick. Bäst i agility faktiskt även om jag aldrig visste hur pudeln skulle bete sig på banan.
Tävlade i hoppklass 2 och agilityklass 1. Aktiverades i viltspår, personspår, lätt lydnad och jaktapportering. Numer en glad pensionär som hänger med på pensionärsnivå.

Bruno (1998 - mar 2009). Fick somna in p.g.a. en gammal nackskada (diskbråck) som slets upp.
Bruno var en fantastisk pudel både i träning, tävling och vardagsliv. Enormt trygg i sig själv, enormt härligt psyke, skottfast, arbetsvillig, härligt knaspudelglad och klok som få (nästan för klok ibland)... enda minuset var väl hans enorma intresse för jakt men men... vi fick bukt på det till slut.
Bruno tävlade i agility och lydnad. Aktiverades i personspår, viltspår och jaktapportering. Vänstervarvade ibland i utställningsringen och tog ett cert i snorkort T60 i veteranklass.
Bruno har tre kullar efter sig. Barn och barnbarn finns spridda lite varstans i världen.

Diesel - son till Bruno. Utseendemässigt är Diesel lättare och smäckrare i kroppen men har ärvt mycket av sin fars fina psyke.
Diesel tävlar i agility (hoppkl 2 och agklass 2), LP1 och SVCh. Vi håller på att lära oss mer om eftersök nu. Diesel får även träna lite jaktapportering, vattenapportering...
Diesel är en härlig pudel att arbeta med helt enkelt!

Min erfarenhet av dessa pudlar är att de mognade ganska sent... barnsliga rätt länge fniss. I Diesels fall har jag därför tagit det rätt lugnt med tävlandet för att låta honom mogna till sig. Helt lätt är det inte alla gånger att träna med en pudel. Ofta är de för smarta helt enkelt fniss....

Så av dessa tre är det väl bara Diesel som har någorlunda arbetande släkt - genom sin pappa då. Men även mamma Rosa har aktiverats i arbetande grenar.


Numer finns det även en jaktcockervalp i huset på 5 månader. Å här märker jag en enorm skillnad trots cockerns unga ålder. Wesslan som han heter, är ju avlad på arbetande egenskaper och det märks... ett svart litet krutpaket, som har mycket *gratis* i generna och är underbar att arbeta med.... haha det enda som inte finns med *gratis* är att gå i koppel .... uj uj så svårt.

Åh, vad jag har börjat längta efter en arbetande storpudel. De stora är extra speciella .

Har precis påbörjat min resa med pudel så kan bara tala för det exemplaret jag har.
Bliq som han heter är snart 17 månader och ett riktigt energiknippe. Han har en vilja av stål men är en mycket vänlig själ. Han har mycket innanför pannbenet och är en dröm att arbeta med. Jag är dock inte mycket för tävling men ser gärna att mina hundar kan alla moment som krävs i de flesta bruksgrenar.
Jag är ett stort fan av viltspår, vilket Bliq tycker är mycket skoj.

Att arbeta är det bästa som finns men ibland är det lite svårt att fokusera (beror nog mest på åldern).
Vad jag har märkt så är storpudlarna mycket barnsliga och precis som med en del vinthundar så kan reaktionen på vissa saker (te.x plötsligt ljud) vara väldigt kraftig men de återhämtar sig väldigt fort. Jag menar absolut inte att de är instabila hundar utan snarare tvärt om. Med så mycket päls och så långa ben så händer det mycket när man sprattlar till även fast det bara är 3 sekunder tills han hinner uppfatta vad det var.

Jag har en Parson Russell terrier sedan tidigare som jag arbetat massor med. Det är självklart en viss skillnad att arbeta med en terrier jämfört med en pudel men energinivån är den samma och båda två är arbetsnarkomaner så de kompletterar varandra väldigt bra. Största skillnaden är att Bliq arbetar för mig och Tindra för belöningen.

I vår familj så har vi Parson, bullmastiff och storpudel. Alla fungerar utmärkt tillsammans även fast vikten varierar från 7-65 kg. Bliq är den som är allra mest hårdhänt (så blir det nog när man är uppfostrad av både terrier och bullmastiff) och det bästa som finns är att brottas med storebror (mastiffen) och driva Tindra (terriern) till vansinne så att hon tillslut hänger i ett öra och morrar.

Jag är supernöjd med både hund och uppfödare och rekommenderar varmt linjerna om du vill ha en arbetande hund.
http://www.frihamras.se