Det finns en konstig sak med Otto som jag undrar mer och mer över. Det är varför han inte viftar på svansen. Kan på sin höjd bli en liten ryckning ibland, inte mer. Spelar ingen roll vem eller vad han träffar. Inte ens jag som är det viktigaste och bästa som finns i hans liv får en viftning.
Otto är min storpudel som jag köpte för ett halvår sen då han var 1½ år gammal. Hans svans bestod av en enda stor tova så den rakades ner. Han hade inte farit illa, utan han gick inte ihop med hennes tik samt att hon(ägaren) inte förstod sig på storpudeln.
Han har verkligen blivit den där underbara hunden som jag önskade mig.
Skulle kännas bra om han även viftade på svansen, men det kanske kommer.
Finns det någon som varit med om det själva på sin hund eller har någon teori om varför.
Han kanske behöver mer tid på sig innan han är trygg.

Har du kollat med vett att det inte ärnågot fel på svansen?

För jag tycker det låter konstigt, jag har ju haft rädda och ilskna hundar men alla har viftat på svansen.
Även underlägsna hundar viftar ju en del på svansen.

Hur bär han svansen? hänger den ner?

OBS OBS Det här är bara en teori jag har

Jag har en känsla av att ju säkrare och coolare en hund är desto mindre viftar den på svansen. Och tvärtom så viftar en osäker hund mer på svansen. Jag tycker mig sett detta bland mina hundar genom åren. Ledarna viftar mindre. Däremot är det lite konstigt om han inte viftar alls på svansen. Inte ens när ni leker eller tränar?

Han rör på svansen helt naturligt.
Är han osäker så hänger svansen är han glad ligger den över ryggen. Allt är normalt med svansen förutom att han inte viftar på svansen. Rätar jag ut svansen är den medgörlig som på mina andra hundar och den går tillbaks till ursprungsläget.
Han har varit hos vet och fått ordentlig övergång. Han är röntgad i samband med HD-diagnosen, men då var inte frågeställan svansen.
Kanske ska ge det någon månad till och sen gå tillbaks till vet för att kolla upp igen.
Jag är själv uppvuxen med hundar som blivit omhändertagna och sen omplacerade hos oss. Alla har viftat på svansen.
Känns bara så underligt.
Spelar ingen roll vad vi gör.
Han gjorde en antydan till viftning idag när han inbjöd sin bästa tikkompis till lek. Jag blev nästan tårögd.

Vad gulligt!!

Kan det vara så att han inte haft särskilt många anledningar att vifta på svansen innan? Han kanske glömt vad han ska ha den till? Jag spånar vidare...

Jag har varit inne på det själv.
Att han inte hade lärt sig att leka med andra hundar såg vi. Hans sätt att leka var att springa. Förra ägaren hade en greyhounds-tik som inte ville leka. Dom sprang i skogen. Han var inte speciellt socialtränad, så det har vi jobbat hårt med. Nu går han i Stockholm utan problem.
Nu går han med mina två små plus att vi går varje dag ihop med en Berner Sennertik och en Goldentik. Dom har lärt honom leka. Han snurrar, hoppar, studsar och har blivit så smidig i kroppen. Innan var han bara klumpig.
Han är en osäker hund som ligger mitt i rangskalan av mina hundar. Om Algot fräser av honom blir han undergiven med svansen lågt, men ingen svansviftning. Casper fräser han av, så där är han över i rang.
Vi har börjat gå pudelpromenaderna i Täby just för att vänja honom med andra hundar. Första timmen hängde svansen, men sen var den på topp.
Vi har även gått Rally-lydnadskursen, vilket han gillade. Ingen svansviftning där heller. Och i maj går vi viltspår-kurs.
Jag lever på hoppet. Han måste inte vifta på svansen, jag vet att han är glad ändå. Men viftningen är liksom belöningen för mig.

Tyvärr kommer jag inte ihåg var jag läste det nu, men det gällde en hund som inte viftade på svansen heller, och sedan visade det sig att hunden hade problem med ryggen. Det gjorde ont helt enkelt att vifta. Kanske en kiropraktor kan kolla ev låsningar?

Tack för tipset Majsan. Kan finnas en förklaring där också. Ska ge honom någon månad till så får vi se om det blir mer viftande. Jag vet inte om HD B/D kan ha någon inverkan?

Förstår vilken sorts svansviftning som saknas. Min storpudel viftade väldigt sällan på svansen och när han viftade så var det för att han skulle ut men inte av glädje av att det var med mig liksom. Minns inte hur det var när han var liten valp men vet absolut att han inte viftade ofta alls på svansen mellan 1 och dryga 2 års ålder. Han har HD C/D... kan ligga en poäng i det Majsan skriver faktiskt. Nu viftar han ofta och glatt på svansen - får kosttillskott o lite annat så smärtfri är han idag, det var han inte mellan 1 års- o upp till lite dryga 2 årsåldern.

Jag håller med Majsan, få hans rygg kollad!
Annars kan jag bara dela med mig av min egen observation.. Här hemma i flocken är det pudeln som viftar minst på svansen, även om han är gladast, lekfullast, yngst osv... Han viftar på svansen när någon kommer hem osv, men inte när man pratar med honom, även om han visar att han blir glad på annat sätt. Terriern däremot är alltid redo för en svansviftning.
Pudlar kanske viftar mindre på svansen än andra hundar? Och visar sin glädje på andra sätt?