Hej!
ämnet har säkert varit uppe innan...
Jag har en storpudel som blir två år i april. Vi har just nu en löptik på gatan och han gnäller och skuttar högt när vi går förbi. Eller när vi bara närmar oss. I dag träffade vi en skendräktig tik som han juckade på oavbrutet. Han slickar på kissfläckar och markerar ofta. Jag har därför börjat fundera på att testa chip kastrering. Min sambo däremot är av delad mening och tror att hunden kommer bli en apatiskt och personlighetsförändrad amöba. Jag blir kluven i frågan...
Är det någon som har någon åsikt om detta? ska jag vänta lite till, tills han blir lite äldre och hormonerna har lagt sig, han är ju otroligt lugn inomhus och absolut kontaktbar utomhus (med vissa doftundantag) Eller är det NU man ska göra det innan han lär in massa dumma beteenden. Hur blir en storpudel? dom är ju redan spralliga, så apatisk lär han väl inte bli? :) Vilka är för/nackdelarna med kemisk kastrering? TACK!

Puzzel testade jag först med ett chip för att se hur han blev och det var bara positivt. Han har iof aldrig tjutit eller matvägrat och stressat pga löptiksdoft, men han var svår på alla nya tikar som han träffade på vare sig de löpte eller ej. Och jag var inte tillräckligt duktig/kunnig för att i tid styra upp detta. Så vid 4 års ålder kastrerade jag honom. Jag har fortfarande en glad hund som älskar att busa med mig och att vi ska göra grejjer/arbeta ihop. Någon soffpotatis blev han inte, däremot så lugnade det ner sig. Mindre doftandet, mindre antal markeringar vid promenaderna och det bästa att han kan focusera på att arbeta/vara med mig trots nya tikar i sin omgivning.

Jag skulle absolut kastrera om jag var du. Om han inte ska gå i avel finns det ingen anledning att ha kvar honom som hane och jag tror inte att hans löptikbekymmer kommer att avta.

Jag har två hanar, 5,5 år och 2 år och båda är kastrerade. Indy kastrerades som 4 åring (pga prostatabekymmer) och Tulo kastrerades som 10 månadersvalp. Ingen av dem är apatiska och kommer aldrig att bli heller utan det är lika mycket ös som innan kastreringarna.

Tulo har aldrig fått några hanhundsfasoner utan sittkissar och är inte intresserad varken av löptikar eller kissfläckar. Han är väldigt lekfull.

Indy är precis lika vild och galen som han var innan kastreringen men har blivit mer avslappnad ute och behöver inte mäta sig lika mycket med andra hundar. Han uppskattar mer att leka med andra hundar nu än han gjorde tidigare då han var mer spänd och han tar ofta initiativ till att leka tillsammans med Tulo. I träningen märker jag ingen skillnad alls utan han är precis som vanligt men "slipper" ha koll på de andra runt omkring på samma sätt. Han nosar fortfarande på kissfläckar ute men fastnar inte i dem och han kissar dessutom lika ofta som tidigare.

Jag tycker att kastrering är helt suveränt och kommer absolut att kastrera alla mina hanar framöver som inte ska gå i avel. Det är så bekvämt och jag upplever att det är lugnande för hundarna med. Jag hade gjort en riktig kastrering på en gång om jag var ni, men är ni osäkra är ju kemisk kastrering ett bra alternativ.

/Anna

Anna, tror du INTE hans löptikbekymmer kommer försvinna? eller vad menade du? :)
kommer han sitta ner och kissa? Jag har även hört att kastrerade hanar kan bli "mobbade" för att dom luktar annorlunda, har du märkt något sådant beteende?

Ja, jag är inne på samma tankar som dig, fast det är ingen av våra som är så hemska nå. Men är lite inne på det som Anna säger, ska inte kulorna användas så kan dom lika bra försvinna :P
Elvis (snart 3) är vi helt 100 att han ska kastreras, men vi va lite osäkra först så han fick p-spruta :) Med tanke på att han fick den skulle vi få en liten antydan på hur han skulle bli som kastrerad och han vart underbar! Lite slöare, men inte alls lika nervös som han kan vara, och struntade helt i omgivningen om det gick hundar ute eller så, och det bästa va nog att storhetsvansinnet försvann! :P
Hubert (1½) ska också få testa sprutan innan, vill få den där lilla blicken om hur det kan bli innan det blir snippsnipp.

Så nog kan jag rekommendera p-sprutan, chippet har jag ingen erfarenhet av. Men då ser du ju om han blir apatisk eller inte, vilket jag inte tror :)

Nu är inte jag Anna ; men hon svara nog snart.

De hanhundar jag har hört talas om som har blivit kastrerade pga hög stress, pip, tjut och matvägran har alla blivit bättre på det området.

Om Aston lyfter på benet i dag kommer han säkerligen fortsätta att lyfta på benet. Där har Puzzel inte ändrats han vill kissa högt precis som vanligt.

Puzzel blir inte mobbad.

Efter jul satte vi in ett chip i Hugo. Vi ville som sagt testa så han inte skulle bli en "tråkig" hund av det. Det blev han inte kan jag säga. Han är fortfarande ett yrväder och tyvärr har han inte tappat aptiten på löptikar. Han slutar äta och blir galen ute. Så vi ska göra en riktig kastrering sen på honom istället.

Det vi dock märkt skillnad på är att han kan slappna av bättre, är lugnare inne och har blivit oerhört mysig.

När vi satte in chipen så sa de till oss att det inte är säkert att det fungerar så jätte bra eftersom att man tillför hormoner och alla reagerar olika på det. Antingen så blir de av med "löptik problemen" eller så kan det fortsätta. Enda sättet att verkligen bli av med det är att göra en riktig kastrering.

Lycka till!

Emil blev kastrerad i somras när han var 4½ år. Alldeles för sent för att lugna ner hans felaktiga beteenden mot andra hundar men för hans magkatarr har det definitivt hjälpt. Ångrar att jag inte gjorde slag i saken långt tidigare Han fick en p-spruta först men den hade inte någon som helst verkan på honom. Chippen var slut i hela landet just då (nåt tillverkningskrångel) så jag vet inte om det hade fungerat bättre.

Han är ungefär som tidigare, stora skillnaden är att han kissar några få gånger ute och bortemot en minut åt gången istället för att skvätta tusen gånger... Vet inte om han skulle bli mobbad av andra hundar eftersom jag inte låter honom hälsa på dem ändå, han uppför sig väldigt illa så det går inte alls.

Jag har tre hannar som är nästan jämnåriga. Den yngsta kastrerade jag i oktober för att han var så stressad, ylade, skällde, slog dövörat till, smet osv. Allrahelst med tikar i närheten. Vi kom ingenstans i vår lydnad för han "orkade" inte ta till sig någon form av disciplin. Han var ALLTID på gång.
Efter kastreringen har jag mer och mer fått en "lugnare" hund. Inte slö utan mer lagom. Jag får kontakt med honom och han har koll på var jag är någonstans. Tikgalningen är borta och istället fick jag en myshund som fortfarande är busig, spexig och pudlig.
Däremot har han gått upp i vikt, trots lightfoder. Så motionen har vi ökat på.
Inga problem med dom andra hannarna eller andra hannar utifrån. Han bara är och finns.
Vi gjorde ingen kemisk kastrering utan opererade bort kulorna på en gång. Jag hade redan bestämt mig för kastrering efter bl.a samråd med min veterinär. Ångrar ingenting.
Olater och dumheter/aggression mot andra hundar får man inte bort med kastrering, men man kan börja jobba på dom istället. Hunden är mer kontaktbar.
Min Casper hade absolut inga problem med andra hundar, bara tikgalen och stressad.

tack för alla tips! jag är tyvärr fortfarande kluven. Grejen är att vi ska göra MH i april och jag fundera på att vänta med att göra chipkastreringen till dess för att få veta Astons "riktiga" egenskaper. eller borde det inte spela någon roll?
Aston har inga stora tikproblem, vi träffar inte tikar så ofta, men NÄR vi gör det så ska han liskom på med tassen på rumpan eller försöka jucka, (visar liknande beteende på hanhundar/små hundar) jag vill gärna kunna umgås med andra hundar och dess ägare men har tyvärr inte "skills" nog att få honom att sluta hålla på. Gör jag det med hjälp av kopplet så skäller han i stället (han skäller väldigt sällan)

Ujuj, dessa beslut, i morgon är det i så fall dax... får se om jag avbokar.