MEN... han går för långt fram. (det är inget fotkommando utan vanlig promenad) Halva kroppen är framför mig. Jag vill helst att han ska gå med huvudet vid mina knän. Hittills har jag ryckt till lite i kopplet och visat honom vart han ska vara, han fattar direkt och kommer fint vid min sida, men sen tar det 2-3 steg så är han framme igen, jag vill ju inte hålla emot kopplet, han ska själv lista ut vart han ska vara, inte känna vart han har mig.

Så här håller vi på på våra promenader, inge vidare, vi bråkar om detta jämt. I bland rinner bägaren över och jag blir väldigt frustrerad. Nu har jag börjat fundera på om jag ska vara tacksam för att han inte drar och sluta haka upp mig på detaljer, men om jag låter honom gå där framme kommer avståndet sakta öka och han kommer gå ännu längre fram.

Han måste alltid fråga om lov om han får nosa och kissa, och när han är lös är han mer kontaktsökande. På promenaderna säger jag i bland varsågod så får han gå i hela kopplets längd ett litet tag, sen kallar jag tillbaka honom.

Han VET vart han ska vara men han har en takt som gör att han går där framme. Hur gör jag för att han ska respektera min vilja? Jag vill ju inte att vi ska gå i fot under promenaden, med ögonen på mig hela tiden. bara gå där lite coolt vid min sida liksom :)

För ett halvårsen hade jag en vattenspruta som jag sprutade på honom med om han gick för långt fram, men det fungerade 3 steg sen var han framme igen.
Suck och hjälp, tips någon? :)

Åh vad jag känner igen det där! Vid sidan några steg och sedan fram igen.
Spike har en väldigt snabb gång och jag har alldeles för korta ben för att hänga med i hans takt. Jag har tjatat och gnatat och bråkat med honom länge över detta.
Vet inte om det funkar för alla, men vi började cykla varje dag. Spike travar som en häst vid cykeln och verkar njuta över framfarten.
Efter det så har promenaderna blivit mycket lugnare och hans behov av att öka takten har dämpats massor.
Själva "fotgåendet" han vi tränat in på stan, helst när det är massa folk där, på marknader och sånt för då är det viktigt att han håller sej nära intill även om jag inte har spänt koppel.

Hoppas ni får till det på de sätt som du vill, det är inge kul att bli frustrerad!

Så här sa en klok och hundig kvinna på en helgkurs: Det spelar heller ingen roll om hunden går framför eller bakom dig eller vart som, bara det är slakt koppel. Den stela kroppshållning och fotgåendet här hemma på brukshundklubben och bara där, inför och före tävling.

Vill ni verkligen ha den kadaverdisciplinen? Varför är ni inte nöjd med att den går superbra i slakt koppel "nära nog"? Varför ska inte en hund få gå runt och softa utan att hålla reda på mm-precision? Jag själv vill då inte promenera vid en vän som jämt ska rätta till min position, det finns faktiskt sådana tvåbentingar också! Slappna av och njut av att hunden er inte drar i koppel och faktiskt går fint.

Jag själv ser inget fel och verkligen ingen olydnad heller i detta.

Absolut, det känns bara väldigt viktigt att när vi går i stadsmiljö och möter många människor att hunden håller sej vid min sida. När vi går här i området eller i skogen är han ofta lös eller får absolut gå långt fram i kopplet. Vill bara inte att han ska skrämma någon eller liknande vid möten, eller trasslar in sej i någon rolig barnklunga vilket har hänt tidigare . Någon lydnadspli kräver jag inte.

Har inte läst tråden så jättenoga. Hur du vill att hunden ska gå i koppel är bara upp till dig själv. du kan låta honom gå hur som helst i kopplet så länge han inte drar, eller du kan ha honom gå fot. Det spelar ingen större roll mer än för dig själv.

Jag blir dock lite ledsen när jag läser att han vet vad han ska göra, men att han "inte respekterar din vilja". Och att du rycker i kopplet och använder vattenspruta. Det låter som väldigt gammalmodiga träningsmetoder.
För det första handlar det inte om att han inte respekterar din vilja. Hundar skiter fullständigt i vad vi vill, de gör det som är bäst för dem själva. Du har med andra ord inte lärt honom att göra rätt. Tänk dig in i hans situation! Han blir fastsatt i ett snöre (vilket alla hundar ska klara anser jag), och du förväntar dig att han ska gå fint. När han drar blir han ryckt i halsen, eller får vatten sprutat på sig. Vad upplever han? Han tycker antagligen att det är jäkligt obehagligt och slutar med det han håller på med, vilket är att dra, för att få dig att sluta. Vad gör han sen? Jo, han försöker fly från dig, vilket leder till att kopplet sträcks och proceduren upprepas.

Varför är han mer kontaktsökande när han är lös? Antagligen är du trevligare då, du har inget koppel att rycka i t ex.
Lär honom istället att det är trevligt att gå i koppel, och att hålla sig nära dig i den position du vill ha. NEgativa metoder, särskilt i samband med koppelträning där hunden sitter fast, leder lätt till att hunden blir förvirrad av obehaget, och får panik och blir blockerad. Det kan leda till en apatisk hund, koppeldragande, utfall osv osv.

JAg är helt säker på att både du och hunden kommer att ha det mycket trevligare om du slutar straffa och istället belönar när hunden gör rätt. Det kommer bygga upp er relation och ge en hund som gör det du vill.

Ingen tävlingsdansar på väg till affären... Det fick jag höra när jag skaffade min valp o har haft det i bakhuvudet sedan dess. Det jag kräver är att hon inte drar. Råkar hon sedan känna sig bekvämast en meter framför mig just denna promenaden är det okej... Det beror liksom lite på väder, miljö, mörker o annat var det fungerar bäst. Det fungerar för oss, men alla är olika o har olika krav, som inte är förhandlingsbara. Lycka till!

Visst är det viktigt, och tryggt för hunden, att vara nära när man går där det är mycket aktivitet. Men drar han verkligen då? Har jag längre koppel så går min också längre fram utan att dra men när jag kortar upp kopplet för att ha han närmare så går han lika bra där - i slakt kort koppel utan att dra. Längden man släppt på kopplet borde ju inte ha nån betydelse. Kan det vara så att Spike lärt sig att i viss längd av koppel så drar man inte? Isf skulle han behöva lära sig att generalisera detta "icke-dra" med variationer på längden av utsläppt koppel och då får du till ett lika odraget koppelgående på kort koppel oxå.

Vill ni förresten veta hur jag tränat in detta att gå i slakt koppel? Sättet är lite speciellt och väldigt enkelt

Anne. Jag skulle verkligen vilja veta hur du tränade in att gå i slakt koppel.

Otto går kanonfint utan tillsägelser.Algot funkar bra. Men för Casper finns bara allt eller inget. Med honom kör jag "bakom" istället, det lugnar ner.

Med min förra storpudel Sigge gick jag "sluta dra i koppplet" kurs för Åsa Ahlbom och Cecilia Westin-Hamilton. En jättegivande kurs och jag lärde mig mycket bra. Med mycket träning så fick jag det att funka. Och det handlade inte om att gå vid min sida utan att INTE dra i kopplet.
När jag tränat mina hundar att gå vid min sida, eller att inte dra så har jag aldrig bestraffat dom när dom gjort fel utan belönat med godis och en jätteglad matte när dom tagit kontakt. Det ska löna sig att hålla kollen på mig. Om mina hundar går för långt fram vid fotgående så stannar jag och väntar in att hunden kommer tillbaks till min sida. Funkar inte det blir det att kommendera fot med U-sväng och där belöna ordentligt. Ibland backar jag bara och numera vet dom vad som gäller. Vi går framåt först när dom går vid min sida.
Vattenspruta använder jag när jag vill ha bort oönskat beteende som skälla och för min förra hund då hundmöten. I min värld är den en skarp tillrättavisning.

Här kommer den, hämtat från vår hemsida:
** vi tränar på att gå i slakt koppel. Elle går vanligtvis i halti, men vid träning så byter jag om till halsband.

Har du vanligen halsband så byt antingen både halsband och koppel eller iaf koppel - det ska liksom vara en procedur. Träningen ska ske under total tystnad.

Med max 1 m koppellängd går vi väldigt långsamt framåt. Drar Elle så stannar jag till. När Elles tassar står still och nosen är upp så släpper jag snabbt ca 10cm på kopplet och går väldigt långsamt framåt igen. Träningen sker under total tystnad och jag tränar kanske 5 minuter i taget. Elles polett ska trilla ner så han fattar att slakt koppel gör att man kommer framåt. Han hajade fort, efter 8 gånger så var kopplet slakt till 100%.

Börja på en bred gångbana så det finns marginaler. Tar hunden ett steg självmant tillbaka för att slaka så passa då på att gå långsamt framåt igen.

Efter en tid så kan man börja skifta fart och i början väldigt tydligt mellan långsamt och fort framåt, att svänga än hit och än dit. Under tystnad.

Välj tiden du tränar och strunta i hur långt framåt ni kommer. I början kan det vara bra att bara träna detta på ett visst ställe men vartefter så munderade jag om från halti till koppel lite nu och då under promenad.

Träningen går ut på att hunden ska förstå att det är bara slakt koppel som gör att den kommer framåt, den poletten ska trilla duktigt ner.

Jag hade innan detta tips koppeltränat på alla möjliga vis. Detta gav önskat resultat och var lätt sätt att träna på så jag rekommenderar det varmt.