Jag skrev om problemet med grannens hund som inte ville vara från sin matte för en månad sen. Det blev bara värre o han började gråta o skrika av obehag bara han kom in på gården. Då tänkte jag att man måste försöka vända hans olust till motsatsen. Vägen till hundhjärtan går ju oftast via magen. Problemet dittills hade varit att han fick diarre så fort han nåt annat än sitt vanliga torrfoder, så hans matte hade strängeligen förbjudit mig att ge honom något medan han var här.
Men jag visade henne i apotekets broschyr att de rekommenderade rå köttfärs vid diarre o övertalade henne att gå med på att prova lite försiktigt. Hans mage klarade köttfärsen o efter bara några dagar sprang han glatt ut i mitt kök o struntade i sin matte. Såklart började han stormskälla efter en stund,som vanligt.
De första dagarna ignorerade jag det, men när jag kände att han inte mådde dåligt av att vara här petade jag in honom i badrummet o stängde dörren några sekunder o släppte ut honom när han var tyst o berömde honom. Varje gång han skällde till petade jag in honom o sa barskt "badrummet". Efter några dar behövde jag bara säga badrummet o höja fingret. Sen behövde jag bara höja fingret o nu skäller han inte ens när brevbäraren eller någon annan kommer i trappan (vilket han gör hemma) Ibland har han gnällt till lite men då har jag tröstat honom (jag får klappa honom nu) o de senaste dagarna har han inte gnällt alls. Idag lämnade jag båda hundarna ensamma en liten stund medan jag gick ut med soporna o det var tyst! Min lilla tik klarar av att vara ensam 20-30 min (kanske längre,jag har inte testat eftersom jag inte behövt).
Idag var också första gången som han inte sprang direkt ut i köket utan nosade runt lite i lägenheten först. Jag har iof sig förlängt väntan på godis en stund varje dag. Man ska inte ge upp hoppet i första taget tydligen. Lycka till!!!!

Bra jobbat Arvill

Peppemarta: Det verkar som att det sätt ni tränar på nu inte passar er hund. Vissa är lite svårare att träna bort ensamhetsproblem på och ett ytterst sällsynt fåtal bara går det inte att få bort det på. Det tar tid att vända något om man först tränat på ett sätt (eller inte tränat alls) där det blivit fel. Då måste det rätta sättet tränas på lite längre. För en del är det till viss del knutet till mognad, hunden fattar när den blir äldre.

Har ni ingen granne, en pigg pensionär, som skulle vilja ha sällskap under några timmar då och då. Det är ju inte så att denne behöver ta sig ut på promenader utan bara ha hunden hos sig. Detta behöver också tränas på isf genom att ni hälsar på några gånger innan stand-in-matte/husse tar vid.

Usch, låter ju onekligen som ett besvärligt läge.

Usch, det är inte kul när hunden tycker det är obehagligt att vara själv.

När jag tränat valpar och hundar som inte har varit vana att vara själva har jag försökt att inte göra en stor sak av det. Man kan börja med att stänga av med t ex ett kompostgaller mellan två rum och låta hunden vara i det ena, men att du rör dig fritt emellan. Först kanske bara hämta något i det andra rummet, så att hunden ser dig hela tiden. Sedan kanske utöka, men att hunden ser dig fortfarande. Sedan kanske du kan gå utom synhåll för hunden i några sekunder, och sedan genast komma tillbaka.
Sedan kanske vara borta några sekunder till osv...

Se till att hunden inte har för stor yta, mina brukar få vara i köket och sovrummet (så att de har tillgång till vattenskål och sovplats) när de är själva, det blir tryggare för hunden om den inte har yta att vanka av och an.

HÄLSA INTE PÅ HUNDEN när du kommer tillbaka. Ignorera hunden tills den blir lugn, det kan ta tid i början, tills den inser att det inte blev roligare för att du kom hem.